Det är lite jobbigt just nu, saknar pojken och har så dåligt samvete över att veckan varit så jobbig. Gör lite ont i hjärtat.

Har iaf ringt och pratat med han en stund, så det blev lite bättre. Men det är ändå jobbigt. Vill ha han här och det känns så olidligt länge tills han kommer hem igen. Fy fan vad livet är orättvist.

Idag är det en städardag, har ju visning imonr så det måste göras ordentligt.

Men ändå sitter jag och broderar på klänningen, känner att jag hinner städa sen...Tyvärr är man ju sån som skjuter upp allt hela tiden...

Fast nu har jag tagit en paus i broderandet och sitter och käkar det godaste pastan. Fasiken vad lyckad den blev, jam jam!

Gårdagen var riktigt trevlig, som väntat:-)

Jag bjöd på italiensk pasta, Anna kom med sallad och Ingela med sin GI-kladdkaka. Allt var riktigt supergott, tyckte varje fall jag.

Vi satt och surrade hela kvällen och beslutade oss sedan för att gå ut, Nocks hade ju Rockabilly-kväll så vi for dit.

Jag tyckte det var superkul, verkligen ett gemytligt litet ställe, inte ofta man får användning av det ordet, men det stämde så väl in:-)

Där blev jag tom uppbjuden och fick bugga! Det har man ju inte gjort sen mellanstadiet och hur roligt det var, hade faktiskt varit jätterolig att få lära sig det.

Vi stannade till dom stängde och vart nääästan utslängda, iaf ett "Vi stänger nu flickor", haha!

Världens-bästa-Ingela körde sedan hem oss, Tack för skjutsen!

Som vanligt gick min käft mer än vad den borde, impulskontrollen är verkligen inte som den borde...

ALltså, jag trodde inte mina ögon först men det verkar stämma. Och ja, Jag har dubbelkollat!

Jag har gått ner TVÅ KILO!!!

Nu får jag blogga i ultra-high-speed om det ska bli nått, för jag lagar egentligen mat och städar. Brudarna kommer kring sjutiden och då ska vi äta gott och sprita, lr ja...vissa av oss.

Kommer bli sååå nice!

Så då vet ni vad jag gör ikv, ha det!

Imorse har vi legat och myst länge i sängen med Lillan, fast hon har inte myst så mycket. Hon hade mest siktat in sig på att klösa ut ögonen på oss.*fniss*

Nåväl det var mysigt så länge det varade, iaf:-)

Idag var det ju inte så vackert väder som jag hade hoppats på, men det får duga ändå. Tänkte hinna ränna runt lite idag på olika ställen som vi inte hinner annars, men måste absolutly på bolaget, blir tjejmiddag här ikväll:-D

... om det känns jobbigt, men det är inte mitt fel! Det har inte gått att komma in på bloggen förns nu, men bättre sent än aldrig heter det jue...

Lenkans far hämtade honom kring sjutiden  och det var lika jobbigt som alltid, en kamp mot tårarna. Det dåliga samvetet satte in direkt han sa hejdå, och sen dess har det inte släppt.

Veckan har varit livad och jobbig, och den här dagen har nästan varit hemsk. Men nu är det bara tyst, usch det kommer vara jobbigt att gå lägga sig i sängen ikväll och inte höra honom i sin säng. För att inte tala om att vakna imorn och inte höra honom säga "Ja ha naknat nu mamma"...

Älsklingen kom hem vid åtta och var väldigt sugen på att gå ut å äta, men dels var det sent och dels ser jag för hemsk ut i ansiktet med alla finnarna som uppkommit från ingenstans senaste veckan. Men han var ändock sugen och for på Subway för att köpa gomackor, men det var visst stängt:-O Så han for på Max ist. Gott var det, men inte så jäkla bra för min viktnergång *ångest*

Nu är man smockmätt, mår nästan lite illa. Tänkte se en film men vi har ingen aning om vilken:-S

Så kommer vi inte på nått får det bli sällskapsresorna, hursom ska jag fortsätta att brodera på klänningen:-)

Lillan har somnat nu tack och lov, hon var så jäsikens grinig där tidigare.

Men pojken däremot bråkar om allt, tom i vägguttagen har han varit. Där VET han ju att han inte ska vara. Bråkar med hunden gör han hela tiden, en vacker dag kommer det smälla till och hon kommer inte att ta nå mer.

Jag vet det, för så mycket som han håller på är det faktikst helt otroligt att hon inte gjort något redan.

Känner mig helt rådvill när det är såhär, han lyssnar ju inte, jag kan säga en sak i lugn ton hur många gånger som helst och han lyssnar inte. Då tappar jag ju tålamodet och skriker. Jag vet att det knappast blir bättre av det, men jag kan inte låta han göra illa hunden och Lillan och man hinner ju inte fram i tid innan han redan gjort det. Hur får man han att lyssna? 

Jag försöker prata med han, förklar och få han förstå. Men jag är rätt säker på att ha redan vet. Ändå gör han det. Varför gör han det?

Varför bråkar han bara jämt?

Det känns ju som att han vill att jag ska vara arg. För så fort vi då pratat om det sista han gjorde och sagt förlåt och att nu ska vi inte bråka mer. Så fort vi gjort det så sätter han igång igen. Varför?!

Jag känner mig så elak när jag jämt bara får gå o mkring och bråka med honom. Jag känner mig som världens sämsta mamma för jag vet verkligen inte hur man gör för att det ska gå en endaste dag utan bråk. Går det alls?