Älsklingen kom hem vid lunch så då fick jag lite hjälp sen när vi skulle gå ut och det var så skönt.  Det var så härligt att komma ut i finvädret, pojken var glad och plockade maskrosor vi blåste ut dom som blommat färdigt. Och vi gick en promenad och tittade på äppelträden som blommade och doftade på syrenerna, ÄNTLIGEN ÄR DET SOMMAR! Sen gick vi på baksidan och gungade och lekte i sandlådan, tog av oss skorna och stoppade ner dom i gräset. Vad mysigt.

Sen gick vi in och pojken satt på balkongen och drack en Festis och då var det igång igen. Stolen var vänd åt fel håll, han ville ha den andra dynan, gick och slet i Lillans leksaker, ville ha en ny festis. Fick fram en tuschpenna från ingenstans(?!!!) och målade hela kylen grön. Ojojoj.

Sista dagen och det är bara bråk...

Morgonen började ju inte bra... pojken var trött, jag var trött och alla var sura och griniga, så vi hade världens stor bråk ang. att han trodde att det ringde när det i själva verket var ljud från tv:-n :-S

Men nu har vi fått i oss frukost så då blev det bättre, han sitter nu och ser en film och sen ska vi väl försöka ta oss ut.

Verkar varmare idag och framförallt lite soligare, så då får man ju lust att gå ut. Vilket man verkligen inte haft senaste dagarna.

Ikväll kommer Pappan och hämtar honom:-(

Känns inte roligt när veckan varit så dålig, jag får så hemskt dåligt samvete då. Men samtidigt så får man ju andas lite, jag vet att man inte får säga så. Men det är ju sant.

Och när han är där är han ju hos sin pappa så jag behöver ju aldrig sitta och oroa mig hur han har det som om han vore hos en barnvakt, det är "bara" saknaden man får kämpa med.

Nej det har verkligen inte varit en bra vecka det här, det har som varit allt på en och samma gång.

Gustav har jobbat över så jag har varit helt ensammen från morgon till kväll. Jag har haft sån mensvärk som jag inte haft på minst fem år(måste vara p-staven) och det har varit dåligt väder, vädret påverkar mig jättemycket.

Ja, jag har verkligen inte varit på topp, och såklart påverkar det ju pojken, han blir mer trotsig och mer bråkig när jag inte har orken riktigt att vara lugn och pedagogisk i alla lägen.

Så fort jag postat inlägget så hör jag handtaget tryckas ner, gonatt på er!

...Om den här arbetsdagen förlängs en timme längre än igår?

För så har ju hela den här veckan sett ut..

Måndag: Jag mailar klockan 22 och ber han komma hem för att han ska ju upp och jobba dan därpå. Han dyker upp en bra stund senare, närmare 23 rättare sagt...

Tisdag: Kommer han hem 23:45. Jag har nästan slumrat på soffan, jag som alltid väntar uppe tills han kommer hem. jag är ju en rätt orolig själ som alltid tror att det värsta kan hända.

Onsdag: Jag mailar klockan 01:00 och frågar var han håller hus, han dyker upp tjugo min senare, då halvsover jag redan.

Idag: Klockan är kvart över elva nu och han har inte dykt upp än. Jag vet att det är mycket nu och vill ju inte stressa han ännu mer, men såhär kan han inte jobba. Han borde ju inse det själv, men verkar ju inte göra det. Så jag funedrar på att be han komma hem, men ja...jag vet inte, vill inte pressa han ännu mer än han redan är...

Jag satte han i ett bad för att försäkra mig att läggningen skulle gå smidigt, men inte då. Nu är han redan övertrött och det är inte smidigt alls, bara tjorvigt. Lillan är inte så värst nöjd hon heller om jag säger så, vill inte ligga där, vill inte sitta här...

Jag är så trött och less just nu, hade ju varit skönt att få komma ur den här lägenhet och se nå annat, höra nå annat.

Det är riktigt jobbigt att spendera kvällarna ensam, konstigt för jag spenderar ju hela dagarna så, så kvällarna borde ju inte vara ett problem. eller det kanske är det som är grejen, att man ska ta det med.

Att inte få nån paus...

Kan inte den här veckan vara över snart...

...Eller nej, det vill jag ju inte heller.

Pojken ska ju till sin far imorn lr på Lördag och det känns inte roligt. Känns inte som att han varit här i två veckor. Det har gått så fort(utom sistveckan då).

Hade varit bättre om sambon haft den här jäkla jobba-över-veckan nästa vecka istället. Då hade det inte varit lika mycket jobb för mig, för det är faktiskt så när jag har pojken. Som ett heltidsjobb.

Finns inte en chans att jag ska hinna med mina intressen lr ens orka med dom.

Den där klänningen jag skulle brodera(och komma i!) har legat hela tiden jag haft pojken nu, när fasiken ska jag få tid att sätta mig med den?

Inte hinner jag sy kläderna jag tänkt sy,  och inte hinner jag sticka färdigt det jag påbörjat. Allt bara ligger.

Allt fokus ligger ju på honom.

Och det är klart det blir så när han ahr dagisplats där men inte här. Det måste ju vara en jäkla kontrast att komma hit och göra...ingenting.

Jag försöker, jag gör faktiskt det. Men det är inte lätt att veta vad man ska hitta på för att roa han. Och då blir han sådär intensiv, och man blir själv helt slutkörd. Jag önskar jag kunde förändra och förbättra situationen nu, på en gång. Men jag kan inte.

Men jag hoppas det blir bättre till hösten, då kan jag söka om dagisplats och han får mer yta att röra sig på både ute och inne. Blir nog bättre så, för alla...

Givetvis gick det inte att fara på den där partyt hos Lotta, ändå var de ju snälla och sa att de gick bra att ha med mig pojken. Men han är ju för trött förståss, inget blir bra och man riktigt ser i ögonen hur trött han är. Vi hade ett riktigt bråk där för en stund sen när han bara satt och slet i kablarna till datorn, rena tröttbråket.

Jag blir så besviken, är länge sen jag träffade Lotta sist och det brukar vara så trevligt att få komma dit, träffa lite folk och surra.

Istället får man sitta här ensam då, skitkul! Verkligen, superskoj!

Som varenda en av den här veckan...

Då har man surrat lite i tellis med Maria, otroligt batteriet höll! Annars tar det typ en kvart och det börjar pipa. Men nu var det bara tre stycken som ringde under samtalet istället. Helt sjukt konstigt, det är typ aldrig nån som ringer till mig annars, men jäklar när jag sitter i telefon då piper det som bara den.

Nu sitter vi och väntar på den där sambon som ska komma hem så jag kan börja med middagen, börjar som bli dags nu om jag ska hinna till Lotta på  den dära tupperwearvisningen. Och inte vart det att han kunde komma hem från jobbet och passa barnen minsann, nä dom får jag ha med om jag ska nånstans. *stånk och stön*

Rolig vecka det här var då, egentiden är lika med noll, energin likaså... Ja hos mig alltså, barnen har ju alldeles outömligt med energi...

Jäklar vilken gnällblogg det vart den här veckan då! Inte ett enda positivt inlägg känns det som...

Pojken sitter och ser Bamse och är helt inne i filmen, stora ögon och mjag hör han mumla något och tittar sedan åt mitt håll.

"Vad gullig du är Sven"

-"Jå men man måtte däja gulli å piin"

"Gullig och fin?"

- "Jo"