Jag hoppades att det var Älskade som försökte vara rolig, men det visade sig att det är pojken som HAFT roligt.

Alla mina foton i kameran är ersatt med ett perfekt(perfekt och perfekt) foto på en barndvd och åtta snea foton på lite allt möjligt.

JAG ÄR INTE GLAD JUST NU.

(Obs! Den fläckiga kudden är hundens)

Äntligen hemma igen, och att jag är trött i ryggen och benen efter allt knallande.

I morse var vi på bvc, mätte och vägde Lillan först, 4.5 kg och 59 cm lång, stora tjejen;-)

Sen var det Gossens treårskontroll, han vägde 16 kg och var 99 cm lång, nästan en hel meter:-D

Där kollade hon lite hur han pratade och om han visste vad olika saker hette och vad dom användes till. Hon sa aven att han var jätteduktig, så kanske hon visserligen säger om alla barn. Men nog är han allt ovanligt bra min pöjk tycker jag iaf *partisk*

Fick information om att det finns stöd att få när han nu är i treårstrotsen, att man kan få råd lr bara prata med nån om man känner att man behöver. Även om man inte hör folk prata om det så är det visst många som nästan bryter ihop av den! Det trodde man ju inte direkt. Man får ju nästan skämmas och och känner sig som en dålig förälder när man säger hur jäkla pissjobbigt det är ibland. Nåväl...

Sen när vi var klar där gick vi hem och hämtade hunden och gick en kortis runt kvarteret, sen hem med henne, och ner på stan...

Nu jäklar tänkte jag!

Nu ska jag tamefan köpa den där väskan jag suktat efter i månader, infogar bild på den strax:-)

Sen knallade vi runt en del och annat kollijox, tog oss en korv var, och sen drog vi till Anna.

Satt och surrade och ungarna busade(rejält!), sen var det nog dax att röra sig hemåt. Men aldrig att jag orkar gå hela låånga vägen hem sen igen, nejnej,det är ju liksom en bit, haha...

Så jag gick till coop, bara det är långt nog, och mötte upp Älskade, handlade lite gott och så hem.

Då var pojken nog så trött och hungrig och gnällde så in i bomben. Fick han att sätta sig med en film nu så att det blir lugnt med gnälleriet för ett tag iaf.

Så nu är middagen igång och jag är sååå hungrig.

Inge GI idag tyvärr, för jag har potatis hemma som jag måste tillaga, kan ju inte bara slänga bort mat sådär.

Så det får bli riktig klyftpotatis, lax och hollandaisesås, jam jam!

Kommer nog aldrig klara mig på en hel GI diet som det ser ut nu iaf, men jag försöker faktiskt hålla mig så mycket som möjligt åt det hållet. Och det tycker jag är mycket bra för att vara jag:-)

Och det var ju inte givade direkt.

Just nu står jag på 0 kr i föräldrapenning, jag kommer inte ens få lägsta nivå. Utan 0 kr.

Handläggaren skulle kontaktas så får vi se om det blir någon ändring, men det ser inte just ut.

Men nog var det väl självaste faAan att man inte ska kunna  få sin föräldrapenning, dom har haft två månader på sig och så får man ett papper på utbetalningsdagen att dom inte fått in alla uppgifter!

Dessutom ringde jag till dom i november för att höra om alla uppgifter, men allt var visst som det ska enligt dom.

Fy faan...

Ja så då sitter jag i telefon och väntar på att få komma fram. 142 i kön, beräknad väntetid 33 minuter.

Alltså får det verkligen vara såhär?

Man upphör att vara barn när man inser att det inte blir bättre av att man berättar om sina bekymmer.

Cesare Pavese

Det finns människor, som inte ens djävulen vill ha.

Ordspråk från Norge

Den träder fel, som har bråttom.

Bibliskt ordspråk

Om något kan gå fel, så gör det det.

Murphys grundlag nr 1

Den stora framgången är ofta bara ett lyckligt missförstånd.

Darius Milhaud

All början är svår, särskilt början till slutet.

Zarko Petan

Vi kan stanna upp när vi är på väg uppför – men aldrig när vi är på väg nerför.

Napoleon

Paniken är ett rykte som brinner.

Okänt ursprung

Förr var jag lyckligt omedveten, nu är jag olyckligt medveten.

Henrik Tikkanen

Hälften av de misstag vi begår orsakas av att vi känner när vi borde tänka och tänker när vi borde känna.

John C. Collins

...på många sätt.

Ja en vaken natt till, precis som jag trodde...

Sitter på msn just nu med syrran, mycket som snurrar när man är uppe på natten och dillar.

Saker som inte existerar på dagen, finns helt plötsligt där på natten och är himmelsvida problem. Imorgon är dom säkert borta, men just nu är dom här och högst verkliga. Jag önskar jag kunde sova och vakna vettig tid och göra vettiga saker, just nu är allt bara en grå massa, det mesta bara flyter ihop.

Jag behöver något vettigt att göra på dagarna.

Vad är det nu då som gruvar mig? Jag vet inte, skolan, det här med flytt/icke flytt, jag vet inte...

Försöker slå bort det och bara slappna av, tänka att vad det än är får det vänta till imorn.

Men ändå...nej det går inte.

Jag bara vrider och vänder på mig och kan inte sova, är klarvaken.

Vill sova just nu, varför ska jag vara vaken för?

Finns ju inget att göra mitt i natten, åh.

Hur länge ska jag få vara vaken i natt då, hela natten?

Hur länge kommer jag då sova imorn?

Jag bara tänker mer och mer och får mer och mer ångest.

Över allt och ingenting.

Andas ut, räkna till tio, ta djupa långa andetag, blunda, tänka på ingenting, slå bort allt som gruvar mig. Det hjälper inte. Mina ögon är pigga.