Igår var den värsta kvällen nånsin, Pojken somnade vid sex i soffan utmed mig eftersom att han inte sovit middag. Inte länge efter det vaknade han igen och vred på sig och stönade, verkade ha ont.

Det blev bara värre och värre, och tillslut visste han varken ut lr in, han var helt hysterisk. Vid halv tio skrek han fortfarande och då tänkte jag ringa akuten men i samma veva så somnade han. Jag ringde "rådgivningen"(min mor) som sa att det ev. kunde vara öroninflammation. Och det verka ju stämma, för under hela kvällen verkade han inte vela ligga ner.

Så direkt vårdcentralen öppnade ringde jag dit, så vi fick en tid i samband med när Lillan ska mätas och vägas. Då får vi se om vi får nå svar på vad det är.

Med ens märks det hur trångt vi verkligen bor. När det bara är vi tre så går det ju bra, visst är det lite trångt men inte så farligt. Men när pojken kommer så är det olidligt, han leker ju mycket och behöver ju stor yta, men här har han ingenstans att röra sig på, så han bokstavligt talat klättrar PÅ oss. Leksakerna är överallt, man trampar på dom hela tiden. Kläderna ligger överallt för vi har ingenstans att stoppa dom.

För att vi bor så trångt så märks det på en gång då saker är där dom inte ska och man snubblar över saker. Får gå labyrintgång förbi alla väskor, grejor, bilbarnstol, ja allt för att komma fram. Står toalettdörren öppen blir man vansinnig för då är det ytterliggare en sak som är i vägen som man måste flytta på.

 Man får ju nästan klaustrofobi av att vara här, det finns ingenstans att gå iväg, utan det är alltid nån där, ljud, ljud, ljud överallt.

Enda rummet där vi har dörr till är toaletten, men så fort jag stänger dörren så hänger pojken på handtaget.

Imorgon är det visning på en gård som verkligen skulle passa oss, tyvärr var utgångspriset högt så är det många intresserade så blir det nog svårt. Men oj vad det skulle passa oss, då får vi en stor gård som pojken kan leka på, Älskade får plats med sin efterlängtade damm, och ja, jag får det utrymmet inne som jag vill ha. Dessutom är det gärdsgård runt hela gården(nästan), det har jag alltid velat ha, det är ju så fint!

Sen är ju även Älskade informerad om, att blir det en gård så blir det även en stor hund, ingen snack om saken:-D

Det var en sån dag igen då...

Det har varit lugnt ett tag nu och dagen började bra, men nu är hon igång i full karriär. Ingeting duger och hon är bara missnöjd.

Jag tycker det har varit bätre ett tag nu, tänkte att det kunde bero på att hon har börjat bli mer och mer medveten ler mer och har börjat sådär "prutta" med munnen. Men jag vet inte.

Idag är hon då inte på humör och är hon det på morgonen, ja då är hon det hela dagen, ingenting blir bra hur man än gör.

Får väl se hur det utvecklas. Ska iaf ut med vagnen nu får vi hoppas det blir bättre.

När man frågar om en sak går bra och det gör det, sen får man höra nån dag senare att det går inte alls bra. Då blir jag jävligt förbannad!

Liknande saker händer jämt, men det är dagens händelse som jag nu är upprörd över.

Jag och Älskade hade tänkt gå ut och äta på fredag, ha en sån där mysdejt på tu man hand(visserligen sku Lillan med men man kan ju alltid hoppas att hon skulle sova lugnt och tyst just då). För vi har ju verkligen inte haft tid att underhålla vårat förhållande på sista tiden, så lite god mat skulle göra gott tyckte vi då.

Så för att det skulle funka så ringde jag för någon dag sedan och frågade X:et om han kunde komma med sonen efter att vi varit ute och ätit, "javisst det går bra", och han skulle dyka upp  vid åtta-tiden på kvällen.

Då är man ju glad att vi kan flexa så mycket och inte är så benhård uti vilken tid och dag vi byter.

Nå iaf, så ringer X:et då idag och undrar om han kan komma mitt på dagen istället för sonen är sjuk och då är han ju lika hemma från dagis imorn fredag. Som vanligt reagerar jag först och tänker sen, blir skitarg och ber om att få ringa upp.

Jag tänker att varför säger han att det går bra en dag och sen gör det inte det? Är han bara ute efter att jävlas? För vi hade ju sagt att vi skulle gå ut att äta. Ja så tänker jag, och är ju då arg som sagt och då tänker man ju lätt dumheter.

Hela vitsen med att gå ut att äta en fredagkväll fallererar ju om man ska ha med en treåring mitt i trotsen. Visst kan jag gå ut och äta med sonen, men då går jag ju inte på en kväll, och inte en Fredag och inte på ett sånt ställe. Ska jag gå ut och äta med pojken så går jag väl på ett mer barnvänligt ställe. Och definitivt inte så sent. En treåring ska inte behöva äta middag efter sex-sju tiden. Ovanpå detta är sonen sjuk, ska jag släpa med han på restaurang då? Nej knappast troligt.

När jag då har lugnat ner mig så ringer jag upp och säger vad jag tycker och känner i en mycket trevligare ton, och det gick bra, det hela löste sig. Jag meddelade även att jag vill inte att han säger att det går bra när det inte gör det, för man planerar ju faktiskt.

Nå nu är jag inte arg nå mer för det löste ju sig tillslut, men det är sånt som kan irritera en.

Så då vet ni det:-D

Akuta felanmälningar gäller inte proppbyte?! Är dom helt dumma i huvudet?

Tur som fan att jag kan amma, hur skulle jag annars ge Lillan mat?

Göra upp en eld på parkettgolvet för att värma upp vattnet?

Lr varför inte, gå ner på max och köpa en barnbox, mosa burgaren lite med en gaffel, så får hon ju en överraskning oxå!

Smarta arschlen det är vad dom är...

Det är ju knappast mitt fel att en propp utanför lägenheten gått!

Jaja får bli pizza ikväll då, vart iaf Älskade glad....

Just kommit in från promenaden, och  tänkte att nu kommer hon väl att sova gott en stund iaf?

Men nej, hon vaknade redan i trapphuset, och väl inne i lägenheten så satte hon igång ordentligt. Inte tänkte hon ligga kvar där minsann!

Så då tog jag upp hon och tänkte att hon kanske var hungrig, men inte det heller, hon bara tjorvar vid bröstet.

Ser ut att bli en lika grinig dag som igår.

Hon tjorvade på länge och gnällde igårkväll och inatt så inte ens då har det varit lugnt.

Var ut med hunden en kortis och la hon i sängen efteråt(flickan inte hunden) och hon blev faktiskt tyst så jag tänkte, ÄNTLIGEN har hon somnat. Men ickepicke, nu är hon igång igen efter drygt fem minuter.

Jaha, det var en sån dag idag, trist.

Idag vill jag tamefan ha sushi när jag inte fick igår!

Sitter och ser Kalla Fakta på Fyran, alldeles tårögd och mår illa.  

Vet inte vad jag ska säga.

Hur känslokall kan man bli?