av Viktor Rydberg

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta — — —
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» — — —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen — — —
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; — — —

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick — — — men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Jag det skulle den ju egentligen heta, för det är ju det den till största delen handlar om;-)

 Haha, nåja....

När vi nu hade ätit middag så tänkte jag förekomma sonen lite, så jag sa att när han hade ätit så skulle han sätta sig på pottan och bajsa. Jag berättade även att jag hade godis i kylskåpet och att han skulle få en när han bajsat på pottan, då gick han snabbt som attan och satte sig på pottan, och jajjemen, JACKPOT!

Ibland är han bara så duktig!

Ja då har jag just gjort färdigt sista arbetet i Programhantering, en Powerpoint presentation, tycker faktiskt att den blev rätt rolig om man nu får skryta lite..

Hade fått i uppgift att göra en presentation av mig själv lr ett fritidsintresse lr dylikt. Men har ju typ inga bilder alls i datorn, och känns inte som att jag har lust att göra en hel presentation om mig själv, med en massa bilder inför hela klassen när detändå är i slutet av kursen, i början ja, men nu? Näääh..

Så jag tyckte jag var superfyndig nu..

Lenkan har nämligen tokfotat med digitalkameran, och många bilder var ju helcharmiga(nej jag är inte ett dugg partisk) så då gjorde jag en presentation utifrån dom. Några suddiga snea bilder på ett mjölpaket, min fitplatta, en blomma, han själv i spegeln, ja urgulligt var det iaf!

Så nu har jag då skickat in den, får se vad läraren säger:-D

Nu ska jag gå igång på boken som jag ska presentera imorn...

Jag hade först skrivit svar på några anonyma kommentarer jag fått på ett av mina inlägg.

Men jag ångrar mig och tar tillbaka det jag skrivit.

Jag känner att jag inte behöver varken försvara eller ursäkta mina handlingar eller känslor inför okända personer.

Råd är jag alltid tacksam för, men inte om dom mer låter som en elak kommentar.