Idag har jag ändå hunnit med en del, har slagit in paket, fast en fattas:-S, Snackat med syrran i telefon nån timma, julpysslat, och nu har vi varit och handlat. Älskade står och bakar pepparkakor:-D

Har haft en riktigt dålig dag, och jag envisas med att skylla på vädret. Känner mig inte alls nå vidare, huga. Tror att jag behöver ut och röra mig mer, men det känns som en jäkla pärs varje gång.

Näe, så här kan vi inte ha det. Och nu har jag ju inte skolan mer, så jag kan inte skylla på det. Imorn blir det långpromenad, om jag får loss det förbannade kopplet vill säga. Får väl skära loss det i värsta fall...

Ja då har man just slagit halvt ihjäl både sig själv och  ungarna...

Skulle gå på den vanliga morgonrundan med hunden, och vädret är ju inte det härligaste direkt, småregnar och jäklatt glashalt.

 Men gick iaf, Pojken kunde knappt gå alls, ramlade varje halv meter, och när vi kommit halvvägs runt kvarteret så tänker jag "bara jag inte ramlar på Lillan", hade ju henne i babybjörnen som vanligt.

Vad tror du händer?

Jo givetvis ramlar jag ju, inte på Lillan då som tur var, men ändå, ont som fan gjorde det.

Då gav jag upp och gick hem, ALDRIG att jag går ut i det här vädret igen och riskerar livet.

Sonen väckte mig kring en halv elva i morse, gud så segt att kliva upp..jag är så trött...Det måste vara vädret...

Känner inte alls för att gå ut nu när allt snö på vägarna regnat bort och det är bara halt och slaskigt...Vart tog vintern vägen?

Men man  måste ju, nu hade man ju iof kunnat gå en långpromenad när vagnen inte kör fast i snön lika mycket, men kopplet sitter ju fortfarande fast i hjulet, och orka försöka få loss det.

Älskade får göra ett försök ikväll.

Jag sku behöva gå ner på stan och posta iväg en julklapp, men aldrig att jga skulle våga ta  med pojken utan vagn, nä hua, jag bara ryser av tanken.