...jag har är underliga...

X:et ringde igår för att berätta en del.

Dels att han skulle flytta, men även att han har förlovat sig och ska troligtvis gifta sig till sommaren.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka och känna om det, jag grattade ju givetvis, och delar av mig är ju glad, men andra delar... Ja gör mig besviken.

Inte besviken på att han gått vidare, Nej tack och lov för det.

Han var ju som lite jobbig sådär i början när jag och Älskade just hade börjat träffas...

Nej det gör mig besviken, för att jag hade gått och hoppats i många år på att vi skulle knyta banden på riktigt, men han vägrade. Men nu har dom inte ens varit tillsammans i ett år så ska dom göra det.

Jag är helt på det klara att han kanske är mer kär i henne än vad han var i mig, men det är ändå lite andra misstankar som ligger och gror inom mig. Det är så mycket som har hänt på så kort tid som inte riktigt stämmer, men aja ska inte gå in på för mycket detaljer. Vill ju inte sprida en massa rykten som kanske inte är sanna.

Det jag menar är, att jag har varit lojal och "väntat" på honom så länge, offrat så mycket för honom, som ändå aldrig blev något. Ja, vi fick ju pojken, men det var inte så jag menade.

Mer att vi fick aldrig det DÄR, det som andra har. För att han inte ville.

Ja vad skulle jag nu säga?

Jo, att så många år känns så meningslösa, det var så mycket som var på hans villkor. Mitt liv hade kunnat se så annorlunda ut, om han bara hade sagt på en gång som det var, att han inte såg nån framtid för oss. Då hade vi kunnat gå vidare redan för många år sedan, men nu gjorde han ju inte det.

Det är inte så att jag är bitter och fortfarande hoppas på något, nej jag är glad att det tog slut nångång.

Men känslan av att ha kastat bort mitt liv på något, någon som ändå inte ville ha mig, finns där.

Mycket i livet kan göra ont, men det är nog inget som gör så ont än att få reda på att den man älskar mest inte älskar en tillbaka, och så var det, då.

Nu är det ju inte så längre jag har ju gått vidare, men det kan ändå göra ont fortfarande, känslan av att bli sviken.

Jag gav allt av mig till honom, men han gav mig inte så mycket som att ens säga som det var.

Nu lever jag med Gustav och har det så mycket bättre, jag mår så mycket bättre, men rädslan över att bli lurad har sattit sig där. Jag är skiträdd att han nåndag bara ska komma och säga "Nej jag älskar inte dig, det har jag inte gjort på många år."

Att jag ska kasta bort ytterliggare tid och energi från mitt liv på ingenting.

Visst det handlar om att kunna lita på varandra, men hur ska man kunna göra det? Jag kan inte veta vad han tänker och känner egentligen, han kan ju säga en sak, men mena en annan. Det vet man ju inte.

 Så känner jag ibland, motvilligt men känslorna kan man tyvärr inte styra över.

 

Lotta

30 december 2008 20:21

Va?! Ska dom gifta sig? Fan vad jag inte hänger med på nånting här i byn....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har nu skapat en ny blogg, då jag inte riktigt är nöjd med denna.   Så kom nu ihåg att ändra under favoriter och på blogglovin innan jag tar bort denna, ni får bara några dagar på er!   http://denjagblev.blogg.se/?tmp=16174202 ...

Morsan ringde sent igårkväll och frågade om det gick bra att det kom på besök idag och visst gjorde de det! Så det kom hit på förmiddagen nångång, vi drack kaffe och surrade. Sen gick vi en kortis med hunden, och sen snabbt ner på stan att käka, sush...

Kanske inte riktigt men nästan. Bjöd hit Ingela med sina barn på middag idag och tänkte göra GI-pizza. Pizza tycker väl alla barn om? Och joodå visst gjorde de väl de.   Så jag letade fram recept, om började sen, ja eller sent kanske man också kan ut...

Har försökt städa nu lite grand, med betoning på försökt. För det blir inget vidare bra resultat när man har en treåring som fördärvar allt man just gjort, som gnäller och tjatar om vartannat och sen blir sur och härjar för att han inte får som han v...

Jag har varit på stan just med Anna, jag skulle vela säga att det var trevligt men...det var det ju inte. ...Alltid trevligt och träffa Anna, så det var ju inte det.   Men jag kom på varför jag inte varit på stan på flera veckar när jag väl var där. ...