Jahapp, då har sväris åkte hem. Dom ville åka innan det blir mörkt så då är det ju bäst dom far nu...

Ja det gick ju fort för älskade att byta däck *duktig*, så vi gick på stan och mötte upp dom. Först gick vi på gubbdagiset, jag hade lovat Micke att köpa en datorväska. Och sen strosade vi runt lite, till sist var jag iaf och hittade en present åt systerdottern och sen var vi och åt på Tatung.

Alltså jag säger då det, det är den veligaste familj jag träffat, först kunde dom inte bestämma sig var dom ska äta och när dom har ätit färdigt kan dom inte bestämma sig om dom ska ha efterätt lr inte, så servitrisen vart helt osäker och nervös, haha!

Idag kom Sväris på besök, mest för att Söt sku få sina vinterdäck, det är verkligen dags nu.

Vi har suttit och fikat och surrat en stund, men sen ville dom på stan. Så dom knallade ner, och vi ska väl oxå hänga på när Söt sattit på däcken färdigt. Kanske låter lite konstigt att jag sitter här ensam mens dom gick ner, förd om hittar ju som dåligt och så, men vi har träffast så få ggr, så det är som konstigt stämning. För dom är det nog pinsamt och konstigt att jag är med barn, det verkar iaf så. Och det påverkar ju mig i allt jag gör när jag är höggravid, jag blir fort andfådd, har sammandragningar som ibland gör att jag stönar och flåsar högt, och så är jag ju klumpig och osmidig. Så då är det ju väldigt svårt att bara ignorera det faktum att jag är med barn.

Allt har ju hänt så fort och dom som är så präktiga. Jag är Älskades första tjej, och så har jag barn sen tidigare och blir gravid på en gång. Dom som tycker att man ska skynda långsamt... Det gjordes tex en jättestorgrej av att hans syrra och kille sku flytta ihop, typ ett år efter dom blivit tillsammans. Han hade inte heller varit hem till deras föräldrar förns ett halvår in i förhållandet, lr om det var längre.

Dom är jättetrevliga, det är inte det, men känns mycket konstigt. Låt dom få strosa runt där tänker jag, så kan jag och söt sen hänga på sen, det är ju ändå lagomt skoj att drälla på stan en hel dag, när man är där jämt.