...japp, har varit uppåt i helgen då som som sagt, visat upp Lillan och så...

Det var lite stressigt i Fredags, vi slöade alldeles för länge innan vi tog oss ut med hunden. Så när vi kom hem vart det stress, plocka ihop sakerna vi sku ha med oss och sen till bvc för att mäta och väga.

Sen drog vi direkt till Töre och hämtade Lenkan och sen vidare till Storsien. Var framme typ vid fem, så tidiga har vi aldrig varit där. Blev ju fika och lite besök av släktingar och så. Tog inte länge innan jag blev febrig, så jag tog två alvedon och gick och la mig. Hade haft ont i ena tutten och det hade gjort verkligen apont att amma, så jag gissar på mjölkstockning. Har ju aldrig haft det förr, men dan efter var det borta, så mest troligt var det väl det då.

På Lördagen for vi mot Töre där nästan hela min familj samlade sig för att se underverket och mycket presenter blev det åt både sonen och dottern(mysko det känns att säga så). Där blev vi till sent, och sen tillbaka till Sien, pojken somnade ju i bilen så jag fick bära upp han, han somnade om fort, men vaknade upp och grinade hysteriskt, sen somna han om och vaknade på samma sätt igen och var sen vaken säkert till elva.

Idag skulle det ju bli snöoväder så vi for tidigt hemåt, stannade till på vägen i Luleå och hälsade på Älskades syster, även hon ville ju se Lillan.

Vi var hemma vid fyra, alltså riktigt tidigt för oss. Jag och pojken har byggt lego och vi har ätit middag, nu hoppas jag på en lugn kväll, för hoppas kan man ju eller?

 Har en helvetisk vecka framför mig med fem(!) prov, kommer aldrig att funka...

Jamenjustdet, måste ju berätta hur det gått med pojken och flickan!

När jag hämtade honom så pratade jag på lite som vanligt, och sen när jag sku sätta han i bilen, så pekade jag på Lillans stol och sa "vad är det där?", "MIN BÄJBIS!!!" svarade han, och blev jätteglad. Han har varit så glad och stolt hela tiden, nångång har han sagt "min bäjbis låter illa", hon har ju faktiskt en ordentlig röst;-) Annars är han så gullig och ska krama och pussas hela tiden, svartsjukan kan ju givetvis slå till senare, men det är då bra nu iaf. Det gör gott för mammahjärtat.