Guuu så hemskt, det är en kvinna som genom hela graviditeten har svåra blödningar och föder sen sin son i V.27+1 Barnet klarar det rätt bra till en början men sen uppstår det komplikationer och barnet dör. Samtidigt är mamman svårt sjuk och ligger på intensiven, och svävar själv mellan liv och död.

  Jag har ju blivit så blödig efter att  jag själv fått barn och det där gör bara för ont att se. Att höra pappan berätta när han tar barnet i sina armar och han tar två andetag och sen somnar in. Usch vad jobbigt, man bara tänker på sina egna och nej...Man kan inte tänka så, det är för hemskt.

  Vad vore jag utan mina barn? Så känns det, barnen är ju min mening i livet, mitt allt, utan dem vore jag ingenting.

Det är fult att säga så jag vet, men det ÄR så, JAG känner så.

  De föräldrar som överlever sina barn måste ju ha en enorm inre styrka, att kunna ta sig förbi det och hitta meningen med livet ändå.

Jag vet inte hur de gör, men en stor eloge till dem.

Jag tror inte att jag skulle vara så stark, jag skulle nog inte kunna gå vidare, jag skulle nog inte vela.

  Tänker ibland på de som förlorade hela sina familjer i Tsunamin, som kanske förlorade både man och alla sina barn, kommer hem och allt är bara tomt. Hela familjen raderad. Hur klarar man av något sådant?

  Komma hem från semestern(lr vad man nu kallar det), och det ser ut som vanligt, men ingenting är det.

Låsa upp dörren till hemmet, kliva in i hallen, se jackorna och skorna vara precis som när man lämnade det.

Gå runt i hemmet, det skulle vara som att familjen är där men ändå inte, som att det bara ute för en stund och kommer tillbaka närsomhelst. Och att då veta att de är inte bara borta för en stund, utan för alltid.

Att veta att man aldrig får se dem igen.

Tänk hur hemskt att behöva uppleva något sådant.

Det är min absolut största skräck i livet, finns ingenting jag är mer rädd för. 

 

Anna

31 mars 2009 12:37

hej hej tack för namnförslagen =) ska fundera lite på dom =) va söt bebis du har =) /Anna

http://minpassion.bloggagratis.se

 

Sara

31 mars 2009 13:59

Ja, det är verkligen hemskt och livet är bra orättvist. Man ska verkligen uppskatta och värdesätta det man har!

Ha en bra dag :)

http://dolphin.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har nu skapat en ny blogg, då jag inte riktigt är nöjd med denna.   Så kom nu ihåg att ändra under favoriter och på blogglovin innan jag tar bort denna, ni får bara några dagar på er!   http://denjagblev.blogg.se/?tmp=16174202 ...

Morsan ringde sent igårkväll och frågade om det gick bra att det kom på besök idag och visst gjorde de det! Så det kom hit på förmiddagen nångång, vi drack kaffe och surrade. Sen gick vi en kortis med hunden, och sen snabbt ner på stan att käka, sush...

Kanske inte riktigt men nästan. Bjöd hit Ingela med sina barn på middag idag och tänkte göra GI-pizza. Pizza tycker väl alla barn om? Och joodå visst gjorde de väl de.   Så jag letade fram recept, om började sen, ja eller sent kanske man också kan ut...

Har försökt städa nu lite grand, med betoning på försökt. För det blir inget vidare bra resultat när man har en treåring som fördärvar allt man just gjort, som gnäller och tjatar om vartannat och sen blir sur och härjar för att han inte får som han v...

Jag har varit på stan just med Anna, jag skulle vela säga att det var trevligt men...det var det ju inte. ...Alltid trevligt och träffa Anna, så det var ju inte det.   Men jag kom på varför jag inte varit på stan på flera veckar när jag väl var där. ...