"Ja sa lega

Rå rårå reva, Rå rårå reva, uih undade å"

När Älsklingen var hem på lunchen.

För jag städar, städar som en tok! Det är ju verkligen inte likt mig.

 Nä, men man får verkligen damp av att vara sjuk och bara se allt förfalla. Hur hemskt det har sett ut det sista dagarna. Berget av disk har bara växt och växt(ja vi har ju diskmaskin), tvätthögen här växt den med, leksakerna har spritts ut mer än vanligt och hela vardagsrumsbordet har varit fyllt av snorpapper. Men nu fick jag nå ryck och har städat bort en del, försökte få pojken till att städaoxå. Men si det gick minsann inte, men då satte han sig och lekte med sina leksaker istället och låt gå. Bättre det än att härja loss med saker han inte får röra.

När jag nu satte igång och röja så fann jag att pojken inta alls hade varit fullt så lugn under dessa dagar som jag faktiskt trott. Hela wiiplattan var nämligen gul av tusch, tack och lov gick det bort med bara vatten. När jag då frågade var mer han hade ritat pekade han på tv:n, så när jag drog trasan däröver så vart den alldeles gul. Japp han hade varit där oxå, jag drog trasan lite varstans för att vara på den säkra sidan men fann inget mer. Törs inte säga åt Älsklingen att han varit på tv:n, inte för att det märktes men tror han hade blivit redigt förbannad. Det där med pennor är något som han verkligen inte tycker om, och inte jag heller, men det är ju omöjligt. Vi har ju sattit undan alla, men likt förbannat tar han en stol och klättrar och hittar nån jävla tuschpenna och är och ritar. Vettefan vad mer man ska göra? Aja man får väl vara glad att han inte målar på väggarna iaf.

Och nu har hunden kommit i fällperioden, satt och kliade henne för en stund sen när jag satt här och skrev, och det bara yrde upp hundhår och fastnade mellan tangenterna. Jag nästan skrek rakt ut. Det är såååå läbbigt!

Konstigt för jag borde ju vara van, hur det har sett ut när jag hade Tage, han släppte då så det går inte ens att jämföra. Men hon släpper ju ingenting mellan perioderna. Så när hon sätter igång så får man som en chock över att det är överallt.

Någon har börjat tillåta henne att sova i sängen, fast jag strängeligen förbjudit det av ovan nämna orsaker, så vårat svarta lakan är alldeles vitt av hundhår, svinigt!

Hoahoahoa, så nu är allt tvättbart på väg in i maskinen. Hunden har ju även fått för sig att Lillan lekfilt är hennes, och sover typ jämt i den. Så den var den första som åkte i maskin,usch vad hemskt och lägga henne på den åså får hon en massa hundhår i munnen och andas in stora tjocka tussar hundhår *iiiik*

Nu har pojken faktiskt städat upp lite leksaker så nu ska han få ta och bada i "beisens bakar".

Känner mig mycket bättre idag faktiskt, inte alls sådär öm i kroppen och mindre ont i örat. Känner mig dock inte såpass pigg att jag orkar ta ut båda ungarna, så Älskade får komma hem på lunchen även idag och ta ut hunden. Men tänkte om han inte jobbar alltför sent så kan jag försöka mig på en promenad så pojken får komma sig ut lite iaf.

Tänkte gå och koka mig kaffe på en stund, har varit så kaffesugen sen i lördags, men har ju varit liggandes och inte orkat. Men nu ska jag tamefan styra upp det.

Annars då?

Ja från det ena eländet till det andra.

Fick reda på att det ska säga upp 2-4 st av elva på Älsklingens jobb, så hans jobb är hotat. Känns ju verkligen uppmuntrande.

Nu vet vi ju inte om just han kommer bli av med jobbet, men han har iaf suttit och letat jobb igårkväll, och tänkt ta upp med chefen ett förslag att han kan gå på pappaledighet om det underlättar för företaget. Vi får se hur det blir. Men vi kan iaf inte leva på min föräldrapenning så en massa känns väldigt osäkert just nu. Och jag vet inte alls hur det ligger till med jobb inom hans yrke. Man är ju som lite låst oxå för det här med flytt när jag har pojken. Hade vi bara haft flickan hade vi ju kunnat flytta till Gotland om vi så velat. Men pojken ska ju till sin pappa varannan vecka och han kan inte behöva pendla hur långt som helst. Det går bra för han att åka bil i typ två timmar för han sover ju oftast, men det är nog ändå gränsen.

Ja det känns då rent förjävligt måste jag då säga, är det inte det ena så är det tamefan det andra. Aldrig blir det då ett slut på eländet.