Vart försent nu så vi kan inte fara, sonen är ju inte alltför glad kan jag ju säga. Han längtar efter sin far och vill ju fara och det går inte förklara så att han förstår:-(

Fan.

Då kommer vi inte iväg i tid den här fredagen heller.

Det kom visst in något på jobbet hans JUST NU så att han måste jobba över.

Jag blir lite arg faktiskt. Nej jag blir inte lite arg, jag blir ASFÖRBANNAD.

Det är Fredag.

Vi ska iväg.

20 mil, enkel väg.

Klockan fem när han ska sluta får han reda på att han ska jobba över. Vad fan är det för fel på folk? Det kunde chefen meddelat iaf lite tidigare än just när han ska packa ihop och gå hem. Vi skulle lämna pojken vid sju tiden och pojken har väntat och längtat hela dagen på att få fara på sin far, och det blir knappast mindre nu.

Om man nu har en sån puckad chef som inte fattar att man ska säga till i tid, så får man antingen fråga chefen om det är något som skall vara färdig den här dagen, eller helt enkelt ta upp det med chefen att han får ha lite framförhållning. Man kan inte behöva hålla på såhär varenda jävla Fredag.

  Vi kommer ju oss aldrig iväg i vettig tid, alltid får vi hålla på och köra sent på kvällen. Då kan man ju lika skita i att fara tycker jag, fan hålla på sent på kvällen, trött och stressad sätta sig och köra sådär jävla långt.

Vilket idioti.

Skulle vi fara imorn istället så skulle vi inte komma iväg före tre på eftermiddagen med velpottan där heller, då kan man ju absolut skita i att fara.

Jag är så jävla less just nu.

...och när han gör det så ska vi packa ihop våra krejorr och dra mot Kalixhållet, så uppdateringar får vänta tills efter helgen basatt nivet!

"Mamma ja tycke om jogdubda, ja ha äti dom, dom ä i min mage"

Lyfter upp tröjan och visar magen.

-"Vilken tjock mage du har"

"Som du, du ha också äti jogdubda, du ha tjock mage som jag ha"

Visar magen igen.

Ja, det är jag som just varit och skrikit genom hela Norrböle, jag erkänner. Så alla som undrar vem idioten var, HÄR ÄR JAG.

Här har man stolt kunnat meddela att trotsåldern börjat komma mot sitt slut, men fått inse att det bara var en liten paus.

  Överallt utom mitt på vägen är det glashalt. Så när man ska ut och gå med hunden så måste man antingen halka omkring och vara livrädd, lr så gå mitt på vägen där det är asfalt. Såklart väljer man att gå mitt på vägen, med risk för att bli överkörd av alla miljoner bilar som är ute och kör precis där jag ska gå.

Med Lillan i bärstolen har man ju något förändrad balans och kan dessutom inte springa efter pojken. Det har han ju såklart uppmärksammat och tar varje tillfälle i akt att springa iväg.

Så hela prommenaden har gått åt till att skrika efter han, och lyssnar gör han ju inte, skrattar bara och fortsätter.

Självklart var det ju massa folk ute på solkskenspromenad oxå, så att så många som möjligt skulle få se en i ens sämsta ögonblick.

  Hädanefter blir det bara vagn, jag orkar inte hålla på och tjafsa längre. Hade man bott nån annanstans där det inte var så mycket bilar hade han väl fått göra som han ville. Men här kommer han bli överkörd om han håller på såhär. Jävla trotsålder.

Det går inte alltid att vara politiskt korrekt och pedagogisk när man har barn, spelar ingen roll hur mycket man vill. Man kan ju försöka men nångång brister det, och då kan man ge sig fan på att det är när precis alla ser.

Inte kan man då vara diskret med barn, nej minsann alla ens sämsta sidor kommer fram då.

Vilket liv jag väcktes av imorse, pojken var helt tokig och sprang omkring helt illvers. Försökte riva ner saker som han inte ska röra uti så han fick sig en åthutning av Älsklingen, men inte sänkte det ner farten det inte. Nejnej, då sprang han bara uti nå annat. Så det var väl bara att kliva upp för mig då, inget mer slöande för här inte. Var lika bra, är lite mör i kroppen när jag bara kan ligga på ena sidan. Var så trött igår så det blev aldrig att jag täckte över tatueringen så jag har inte tordas ligga på axeln, och jävlar vad ont man får i kroppen när man inte kan vända på sig.

Nå så jag satte pojken och se en film så det är väl lugnt ett tag iaf, Lillan ser nyhetsmorgon;-)

Är lite mulet nu på morgonsidan, men det ser ut att spricka upp lite, vi får väl se om jag har fel. Nu skulle jag verkligen behöva gå en långpromenad, men jag tar mig aldrig för det. Kommer bara på undanflykter för det, fy mig.

Men kan meddela att jag har inte gått upp ett gram under dessa tre träningsfria veckor, jag har gått ner!

Helt otroligt, jag fattar ingenting??

Man kanske sku skippa träningen helt då? Näe, jag känner mig helt sladdrig i kroppen, och magen började ju få lite spänst där(började alltså), och inte vill man se ut som ett sladder heller. Man vill ju se ut fit;-)

Men på Måndag är det nya tag, jojomensan, inget smitande, kom ihåg det!