JAAAH! Nu är man äntligen hemma, fatta att bilfärden hem var lång!

Vid elvatiden i förmiddags kom Älsklingen hem från jobbet, sur var jag ju då som sagt. Men vi kom iväg tillslut, tjorvade runt här innan vi drog på Jula och köpte en termos och sen hem och fylla den(till Lillans ersättning för de som fattar trögt). Och efter det kunde vi äntligen bila iväg söderut. Ganska precis klockan två var vi framme i Umeå så vi började leta efter vart tatueraren höll hus och hittade direkt. Men då det var en timme kvar snurrade vi lite grann på affärer innan vi for dit igen.

Jag som inte är en dugg tidsoptimist informerade älsklingen att det går fort. Max en timme. Så det skulle gå hur fint som helst att ha pojken sittandes i vagnen med en godisklubba (jag menar jag har ju pratat med han länge om det).

Men tji fick jag, innan den ens var ritat klart så var han less.

Så Älsklingen tog pojken på en promenad, när dom kom tillbaka låg jag och blev plågad förfullt.

De satt en stund och höll mig sä'llskap, men det tog MYCKET längre tid än jag förväntat så de drog och käkade och lämnade mig ensam;-(

Klockan 15.40 satte han nålen i skinnet och 18.15 var den färdig. Så det tog ett tag. Dyrt vart det med, två extra breda lakan.

Hejbara där rök dom. 

Men det var värt varenda sekund, så skönt och mysigt var det minsann;-P

Nu trodde ni såklart att jag skulle lägga upp en bild, men se den gubben går inte. Den är ju inte avtäckt än!

Nja...kanske inte riktigt då, men nästan.

Ibland känns det bara som att allt kryper mig inpå skinnet, Lillan skriker, pojken gnäller och hänger på mig. Jag får inte ens gå på toaletten själv för då skriker han och hänger på handtaget. När man väl är på toaletten så kan man inte gå rakt, nej för man måste huka sig för all tvätt som hänger tvärs över. Och när man då har turen och vara färdig så står alltid pojken och håller för dörren när man ska ut (Han är ju inte osjälvständig och klarar sig bra ensammen, men han verkar ju gilla tänja på gränserna just när jag redan är arg. Det är då han hittar på en massa hyss, vilket verkligen inte är läge).

I hallen är det alltid så mycket väskor och skit, skor och jackor precis överallt så man kan inte gå utan att man måste korsa allt och kliva över. Bara det gör ju att man får klaustrofobi.

Inga kläder har man heller, ett par snygga jeans visserligen, men just idag fick man platt röv i dom. Dessutom pressas allt fläsk över linningen så det blir som en stor jävla bilring. Och gördeln är ju såklart i tvätten så den kan man ju inte använda just när man behöver den som mest.

Då blir man sur över det då, för att man känner sig så jävla fet.

Just idag när man vill känna sig fin, när man ska och tatuera sig, istället känner man sig fulare än nånsin.

Inga trosor har jag heller så jag måste ha samma par två dar i rad (fattar inte, jag har ju köpt nya?).

Sockar hittar jag inte heller, som att man inte kände sig nog ofräsch i gårdagsgamla trosor. Använder ju aldrig några strumpor så jag fattar inte hur de bara kan försvinna. Men nej just idag går allt fel, det är som att alla är ute efter att jävlas med mig.

Och ja jag gnäller, jag gnäller på allt just nu och det har jag fan rätt till.

För jag har sån pms nu så det är inte sant, skulle nästintill kunna mörda nån(Lr iaf skrika jävligt mycket ut i luften).

Jajjemensan, han vet minsann att med ett uppmuntrande ord kommer man långt:

"Mamma, va duttig du va!"

När jag dammsugat upp brödsmulorna runt köksbordet, kan iof bero på att det händer så sällan så orden kom av ren chock bara,haha...