Hahaha, jag kan inte sluta skratta, fyfan så jävla bra!

Jag ska bli som Gurras f.d granne skrattgubben.

Jag ska sitta och se sånt hela dagarna och bara garva.

Haha, ojoj... *torkar tårarna*

Sen var han ju som vanligt, så innan vi var på visningen var klockan tjugo i fem. Men vi hann titta i godan ro iallafall, men insåg redan när vi närmade oss gården att det är rätt så kört för vår del, det stod en sju-åtta bilar parkerade där. Vilket då betyder att det blir budgivning och då kan man ju räkna med att det stiger med nästan hundra lakan. Men nä det var faktiskt inte så fint som på bilderna så det gör inte så mycket för min del. Trånga rum på övervåningen och litet vardagsrum. Köket var visserligen stort, men det var ju oxå allt.

Det är en visning på ett annat hus på torsdag som vi oxå ska fara på, men det känns inte lika lockande.

Sen behvöde jag ju fara på apoteket och när jag lika var där i svängarna så drog jag en repa på systemet och länsade hyllorna, lr nja inte riktigt då. Men kom hem med en tolv cider som jag ska ha till helgen, månne om det räcker? :-S

När vi var hemma var klockan redan sju så jag hann inte med nån gympa idag. Så är det när man hänger med sölkorvar;-)

Men jag kan likka gå imorn så det gör inte så mycket.

Pojken har fått sin näsprej och lite alvedon och har gått och lagt sig utan problem, får hoppas han inte vaknar och har ont inatt då.

Nu har jag och pojken ätit lite GI-middag och när Älskade kommer hem ska vi fara på den där visningen. Sen måste jag förbi apoteket och köpa hem nässpray åt pojken, och sen är det gympa för min del.

Nu har jag så mycket mascara på ögonfransarna att jag knappt ser nånting:-S

Brevet är förseglat, adressen är skriven och det är frankerat, så nu ska det bara in i lådan. Sen är det klart, då har jag äntligen gått ur kyrkan. Har snackat om det en massa år, men nu har jag fingrarna ur och gjort dom sista arrangemangen, och behöver inte ha det på mina axlar längre. Härligt.

Det är helt otroligt vad det snöar den här vintern, jag tycker det snöar jämt!

Igår vräkte det ner, likaså idag.

Nog för att jag vill flytta till hus typ nu, men dagar som idag är man ju rätt tacksam att man bor i lägenhet och slipper skotta. Jag kan bara sitta inne om jag vill, titta ut genom fönstret, se flingorna falla och ha en varm mugg kaffe i handen. Behöver inte vara ute och svettas, ha ont i ryggen och samtidigt frysa om tårna.

Så skööönt.

Nu verkar Lillan blivit tyst, men för hur länge får vi väl se. Pojken har då fyllt sin vattenflaska och tagit av sig brallorna vilket betyder att han tänkt gå och vila en stund.

Så om det håller sig lugnt ett tag ska jag koncentrera mig på nått av mina handarbeten. Fick ju så himla mycket garn så nu har jag hur många projekt som helst igång. Blev så sugen på att göra så mycket så jag gör lite här och lite där:-D

Lärde mig ryavirkning igår, så nu tränar jag på det iaf:-D

Hittar bara inte min stora nål så jag kan inte sy ihop mina ballerina tofflor jag stickat. Det är ju oxå typiskt!

Har varit på bvc just, där mätte vi och vägde Lillan först. Och hon växer verkligen inte fort direkt, nu är hon uppe i 4700 g och 61 cm. Hon fick sina två vaccinationssprutor och det var ju verkligen inte populärt. Sen fick jag fylla i ett formulär om hur det känns efter förlossningen. Dom har visst börjat med det nu för att följa upp om man känner sig lite deppig, har ju blivit allt vanligare med förlossningsdepression nu tydligen. Jag fick bara nio poäng(japp dom poängdömer en!), alltså jag föll under Lycklig-kategorin lr nått. Kanske man inte sku hålla med om direkt, är ju inte direkt lätt alla gånger att vara tvåbarnsmamma, antingen så känner man sig totalt sönderstressad, lr så känner man sig så meningslös när man bara går hemma på dagarna. Mammaledighet är verkligen ingen hit alla gånger...

Sen var det pojkens tur, hon kollade lite öronen på han och det var en liten rodnad så det var en begynnande öroninflammation, vi skulle ge näsdroppar så ska det förhoppningsvis inte bli värre. Han var jätteduktig när hon skulle kolla i öronen och droppa i näsan, så han fick sig BÅDE en groda och en sköldpadda:-D

Sen frågade hon hur det gick i övrigt, "Jo jag tror trotsåldern börjar släppa nu" sa jag, vilket jag inte skulle ha sagt. Hann bara komma hem och gå ut med hunden och när han skulle ur vagnen och ner mot vagnsförrådet så var det igång då.

Kom en tant och erbjöd sig att passa honom medans jag skulle in till skomakaren(!), jag skulle ju varit trevlig och sagt tack för hjälpen kom jag på direkt efteråt, men det bara vart inte. *skäms lite*

Hon tyckte säkert att jag var en otacksam jävla ungdom, vem vet?

Men vid dom tillfällena är jag som oftast irriterad, för han tjurar och vill inte och jag vet att det bara är gorm och skrik sen för att komma in i lägenheten. Så det är svårt att vara trevlig då.

Det är jobbigt för både han och mig, att gå i alla trapporna med kortbenen är ju inte så lätt, så det är klart han blir gnällig då. Men det är jobbigt att höra, och man skäms ju, för grannarna blir ju irriterad över att man alltid låter illa. Dessutom vet han om det, så när han är trotsig så skriker han ännu värre just i trapphuset, åh vad våra grannar ska älska oss:-S

Nåja så nu har jag lite lätt skavsår i öronen och min  hjärna är helt avdomnad av all tjurighet, han vill allt och ingenting på en och samma gång. 

Det blir ju lite värre när han är sjuklig förståss så det är bara att ha tålamod som gäller, men när han börjar härja med tv:n ja då tar det slut.

Platt-tevisar är ju inte direkt kända för att vara stadiga, och Älskade skulle inte bli på så glatt humör om den for i golvet direkt.

Så nu har han suttit och tjurat i soffan en stund men nu var det visst dags att bråka med hunden märker jag.

Lillan vill verkligen inte alls ligga i sängen hör jag, hon vaknade ju på en gång jag lyfte henne ur selen, så nu har jag två tjuriga ungar här.

Igår var den värsta kvällen nånsin, Pojken somnade vid sex i soffan utmed mig eftersom att han inte sovit middag. Inte länge efter det vaknade han igen och vred på sig och stönade, verkade ha ont.

Det blev bara värre och värre, och tillslut visste han varken ut lr in, han var helt hysterisk. Vid halv tio skrek han fortfarande och då tänkte jag ringa akuten men i samma veva så somnade han. Jag ringde "rådgivningen"(min mor) som sa att det ev. kunde vara öroninflammation. Och det verka ju stämma, för under hela kvällen verkade han inte vela ligga ner.

Så direkt vårdcentralen öppnade ringde jag dit, så vi fick en tid i samband med när Lillan ska mätas och vägas. Då får vi se om vi får nå svar på vad det är.