...Nog var det bäst så, kändes lite besvärligt, men ack så skönt efteråt.

Det känns verkligen att jag inte rört mig ordentligt i veckan, för när vi stod där och stretchade så kände jag att "nu tuppar jag av". Tack och lov gjorde jag ju inte det, vad pinsamt det hade varit.

Minns den gången då jag hade några veckors praktik i ett stall och jag skulle hålla i en häst som skulle skos. Jag står där i gången och känner bara att jag måste sätta mig ner. Och då svimmar jag, hästen blir ju givetvis rädd och stegrar sig.

Väluppfostrad häst som den var gjorde den sen inget mer utan stod kvar, det hade ju kunnat gå riktigt illa annars.

Sen blev jag ledd upp till huset och fick vila mig en stund och sen fick jag skjuts hem. Jag höll verkligen på att skämmas ihjäl efter det där.

Nåväl efter gympan hämtade jag Älskade på jobbet och väl hemma så var det dags för hundpromenad men fast jag var alldeles sladdrig i benen och skakis så var det inte slut energi där. Utan jag fick springa (ja du läser rätt!) en runda med hunden för att bli nöjd. Men nu är det bra.

Älskade säger att om man har tagit ut sig ganska mycket man man som bli alldeles sprättig i kroppen så man måste röra sig fast man är trött, kan ju var så. Jag är ju inte den som är känd för att ha överskottsenergi direkt.

Ska se Knutby-grejset på tv nu och sen slänga in mig i duschen...

Bloglovin är nere så nu måste jag kolla alla bloggar manuellt, åneeeej...

Det är fan pinsamt att säga det men jag har ingen lust att fara och gympa idag. Det är ju helt sjukt för jag har ju inte gjort något så jag borde ju va jättesugen. Men det är jag inte.

Men ska tvinga iväg mig iaf, mina muskler förtvinar ju annars.

Är dock lite orolig för hur det kommer gå med Lillan för Älskade är och spelar hockey så jag måste ha med henne och sist var hon ju inte direkt nöjd och då hade hon ändå fått ersättning innan.

Får se hur det går, men känns ju lite motigt.

Känns nog bättre efteråt hoppas jag...

Jag det tog ju inte lång tid innan man var tillbaka igen, sittandes här och smått uttråkad.

Fanns ju inte så mycket att göra, inte så mycket tvätt så det behövdes tvättats, inge disk, och inte rörigt heller(här lovar jag att det är minst tre-fyra personer som ramlar baklänges när dom läser det).

Så vad ska man då göra?

Blm, blm, blm...*trummar på läppen*

Klart, man kan ju alltid dammsuga och skura lite, men ärligt?

Näää så ambitiös är jag inte!

Jag längtar så jag spricker snart, synd bara att stackarn är sjuk:-(

Jag har inte tagit mig ur soffan på hela dagen förutom att skjutsa Älsklingen på jobbet, bara suttit här med lapen i knät och hängt på Familjeliv.

Det är fan skrämmande!

 Nu måst jag gå och hänga lite tvätt och plocka lite så det ser fint ut när han kommer hem, fy skäms på mig slöis!

När man frågar om en sak går bra och det gör det, sen får man höra nån dag senare att det går inte alls bra. Då blir jag jävligt förbannad!

Liknande saker händer jämt, men det är dagens händelse som jag nu är upprörd över.

Jag och Älskade hade tänkt gå ut och äta på fredag, ha en sån där mysdejt på tu man hand(visserligen sku Lillan med men man kan ju alltid hoppas att hon skulle sova lugnt och tyst just då). För vi har ju verkligen inte haft tid att underhålla vårat förhållande på sista tiden, så lite god mat skulle göra gott tyckte vi då.

Så för att det skulle funka så ringde jag för någon dag sedan och frågade X:et om han kunde komma med sonen efter att vi varit ute och ätit, "javisst det går bra", och han skulle dyka upp  vid åtta-tiden på kvällen.

Då är man ju glad att vi kan flexa så mycket och inte är så benhård uti vilken tid och dag vi byter.

Nå iaf, så ringer X:et då idag och undrar om han kan komma mitt på dagen istället för sonen är sjuk och då är han ju lika hemma från dagis imorn fredag. Som vanligt reagerar jag först och tänker sen, blir skitarg och ber om att få ringa upp.

Jag tänker att varför säger han att det går bra en dag och sen gör det inte det? Är han bara ute efter att jävlas? För vi hade ju sagt att vi skulle gå ut att äta. Ja så tänker jag, och är ju då arg som sagt och då tänker man ju lätt dumheter.

Hela vitsen med att gå ut att äta en fredagkväll fallererar ju om man ska ha med en treåring mitt i trotsen. Visst kan jag gå ut och äta med sonen, men då går jag ju inte på en kväll, och inte en Fredag och inte på ett sånt ställe. Ska jag gå ut och äta med pojken så går jag väl på ett mer barnvänligt ställe. Och definitivt inte så sent. En treåring ska inte behöva äta middag efter sex-sju tiden. Ovanpå detta är sonen sjuk, ska jag släpa med han på restaurang då? Nej knappast troligt.

När jag då har lugnat ner mig så ringer jag upp och säger vad jag tycker och känner i en mycket trevligare ton, och det gick bra, det hela löste sig. Jag meddelade även att jag vill inte att han säger att det går bra när det inte gör det, för man planerar ju faktiskt.

Nå nu är jag inte arg nå mer för det löste ju sig tillslut, men det är sånt som kan irritera en.

Så då vet ni det:-D

Har legat vaken länge i natt och haft en låt i huvudet men inte kommit på vilken det är. Så på morgonen så har jag tänkt och tänkt, tillslut hittade jag de.