Nu har vi varit på en lång promenad, och den kändes oändlig. Inte ett dugg trevligt var det. Det verkligen vräker ner snö, och jag klädde mig alldeles för mycket, så innan vi ens var halvvägs så var jag helt slut.

Jag trodde jag var smart som tog pulkan, men den har ju alldeles för kort snöre och ett sånt där skithandtag i plast så man kan bara hålla i den med två fingrar. Förjävla tugnt att dra med andra ord.

Pojken var ju jättepigg där till en början, men när vi var på väg hemåt så märktes det tydligt att det var dags att gå vila för han, för gnälligt  vart det, han var hungrig, pinknödig, ville inte åka pulka, ville åka pulka...

Och hemma i trapphuset satte han igång rejält, blev hysterisk när jag tog av han dom blöta kalla vantarna. Nu har han stått och surat i hallen lite med alla kläderna på, men jag fick av han dom iaf. Men han envisas med att inte gå och lägga sig i sängen, men nog vetti han ger med sig snart.

Han kan vara lite envis till en början, men ger oftast med sig om man väntar lite, så då gör vi det.

Direkt vi kom in genom dörren slogs visst tv:n igång, nämen oj hoppsan! Skidor! Och vem sitter bänkad bänkad i soffan då om inte Gussen-himself?

Det är visst skidor hela dagen, så ultratråkigt, jaja då får jag väl fortsätta virka på min disktrasa då- HEJ!

Med ens märks det hur trångt vi verkligen bor. När det bara är vi tre så går det ju bra, visst är det lite trångt men inte så farligt. Men när pojken kommer så är det olidligt, han leker ju mycket och behöver ju stor yta, men här har han ingenstans att röra sig på, så han bokstavligt talat klättrar PÅ oss. Leksakerna är överallt, man trampar på dom hela tiden. Kläderna ligger överallt för vi har ingenstans att stoppa dom.

För att vi bor så trångt så märks det på en gång då saker är där dom inte ska och man snubblar över saker. Får gå labyrintgång förbi alla väskor, grejor, bilbarnstol, ja allt för att komma fram. Står toalettdörren öppen blir man vansinnig för då är det ytterliggare en sak som är i vägen som man måste flytta på.

 Man får ju nästan klaustrofobi av att vara här, det finns ingenstans att gå iväg, utan det är alltid nån där, ljud, ljud, ljud överallt.

Enda rummet där vi har dörr till är toaletten, men så fort jag stänger dörren så hänger pojken på handtaget.

Imorgon är det visning på en gård som verkligen skulle passa oss, tyvärr var utgångspriset högt så är det många intresserade så blir det nog svårt. Men oj vad det skulle passa oss, då får vi en stor gård som pojken kan leka på, Älskade får plats med sin efterlängtade damm, och ja, jag får det utrymmet inne som jag vill ha. Dessutom är det gärdsgård runt hela gården(nästan), det har jag alltid velat ha, det är ju så fint!

Sen är ju även Älskade informerad om, att blir det en gård så blir det även en stor hund, ingen snack om saken:-D

Ja nu är han piggare, leker/bråkar med hunden för fullt, springer och tjoar. Skönt att han börjar bli piggare, men jag tror inte grannarna är så glad över alla dunsar i golvet:-S

Vi ska snart dra oss ut på promenad men väntar på att skidskyttet på tv:n ska vara färdigt, usch för sport.

Jag kan inte förstå tjusningen att sitta och se på sport. Att sporta själv är en sak, men att sitta och se på det? Varför? Det är ju så långtråkigt, det är ju bara samma sak hela tiden. Näe jag kan inte förstå hur man kan sitta och se sånt hela dagarna.

Ja det blir inge vidare action här, pojken orkar inte med så mycket alls. Han vilade tre ggr igår och halv sex så sa han att han skulle gå och sova och gjorde det. Men han vaknade av en dröm och var så ledsen, såg sen färdigt en film med oss och fick gå och lägga sig sen igen. Stackarn.

 Han är piggare nu på morgonen, men det blir nog en lugn dag idag med. Se lite filmer och så, hålla oss mest inne.

Ja tårtan ja....hmmm, ja det måste varit fel på receptet för det skulle inte vara något bakpulver i och äggen skulle endast röras ned i inte vispas. Så ja då reste den sig såklart inte, blev väl lite väl mastigt om man säger så. Den var ju inte alls lik en kladdkaka heller, så det var nog inte meningen att den skulle vara så. Men jag vet inte, det var inte jag som var bagaren;-)

Jag är ju inte så jättemycket för fika och fick nästa tvinga i mig min bit, Älskade åt fyra bitar,haha...