Jo jag har det för jag har bara slöat, knappt gått med hunden, inte gjort nå hemma(mer än vanligt) och sen inte ens nå träning blir det. Men det är den där jäkla mensvärken.

Det är ju snart helg och jag borde städa för det är ju alla hjärtans dag och hade ju varit trevligt om det var lite fint då, men jag har bara inte orkat. Men får ta det imorn då, det lär nog vara bättre då iaf. Så då blir det en sväng med snabeldraken och Vileda, och det behövs verkligen. Men först så är det legosortering som gäller, och jag fasar för det.

Hans leksaker är då verkligen överallt, ser ut som att han har hur mycket som helst, men det har han inte. Alla leksaker ryms i en sån där Lekkorg från IKEA, så det är bra mycket färre leksaker än andra barn. Men det ser så mycket ut när det hamnar på golvet, kan ju bero på att vi har typ inge golvyta heller. Nåja, nogtjatat om det, känns motigt iaf.

Sitter och funderar på vad jag ska hitta på till Alla stjärtans dag åt Gustav, present? Event? Vet faktiskt inte...

Är han värd nån? ;-)

Hjoooh... nog är han väl det...

Nä nu måste jag gå och plocka lite innan han kommer hem!

Och jag kan säga att jag kände mig inte beredd på det, lite smått överraskad faktiskt, Hon var ju nyss här känns det som.

Nu kanske ni undrar varför jag sitter här och skriver när jag fått besök, men jag tänkte att jag skulle berätta lite grann om henne för er.

Vi träffades första gången när jag var tolv, jag hade hört lite grann om henne av vad andra berättat. Men inte så mycket, så jag kände mig väldigt undrande och förväntansfull!

När då dagen kom blev jag jätteglad, det var en solig augustidag då jag just cyklat hem från skolan i mina fina cykelbyxor och där hemma väntade hon på mig!

Äntligen tänkte jag, och kände mig mycket stolt över min nyfunna vänskap.

Det visade sig att jag inte var den enda som var nervös, hon var det också. Till en början var hon osäker på hur länge hon skulle stanna och hur ofta hon kunde komma på besök. Jag hade ju samma funderingar men även en hel del andra.

Kunde hon följa med överallt?

Behöver jag handla hem något särskilt inför hennes ankomst? 

Vad isåfall?

Ja det var mycket jag undrade.

Men efterhand vi lärde känna varandra insåg jag vad hon krävde, och vi lärde oss ungefär när hon brukade dyka upp och hur länge hon stannade.

Jag hade hört av andra att deras vän brukade inte komma och tränga sig på så nära efter att man fått barn, att för vissa kunde det dröja ett år. Men min vän var inte fullt lika ödmjuk utan hon dök upp ganska snart efteråt, jag vet inte vad anda tycker men jag kan känna att det är lite väl påträngande?

Det som förändrats mest efter att jag fått barn och särskilt nu när jag har fått två, det är att nu hör hon inte av sig innan. Tidigare har hon alltid hört av sig en vecka innan så man har kunnat förbereda sig. Men nu dyker hon bara upp, tidigt på morgonen dessutom. Och det vet väl alla att jag inte är någon morgonmänniska, så inte blir man ju glad direkt när hon står där bakom dörren och bankar.

Jag tycker hon har blivit mer och mer oförskämd med åren och ärligt talat börjar jag bli riktigt less. Hon följer ju med en vart man går en vecka i månaden året om, hon gör mig på dåligt humör, stinker, ger mig magont och jag känner sig så låst med henne. Gustav tycker inte om henne heller.

Hon är Tant röd och hon är inte välkommen här längre.

Åh äntligen är kaffet klart!

Men vad fan?? Det är ju bara vatten i kannan!

Fan, kaffebryggaren är trasig...eh...vänta få se här nu...heh, ojdå.

Pinsamt, tur att ingen såg det där.

*skopar upp kaffepulver i filtret och startar om kaffebryggaren*

Ja sedär där sjönk mitt tidigare så glada humör... Så fint ute, men så jäkla kallt istället, så jag skjuter lite på promenaden ytterligare en stund.

Det var ju planerat att jag och Anna skulle gå ner och äta sushi, men vem vill gå ut i den här kylan? Nej just det...ingen.

Men vi får ta det en varmare dag istället...

Nåja då får jag tid att färdiskställa mina gråa kreationer istället då, men först: Dusch och frukost!

Ovanligt att jag känner mig så här pigg och glad såhär på morgonkvisten, inte för att jag går omkring och surar direkt. Men jag är ju inte ett sprudlande lyckorus hela jag varje dag om man säger så.

Så vad kan det bero på då?

Att jag ska äta sushi idag?

Ja jag är ju jäkligt sugen, men är det det?

...näe...men vad är det då...

*kikar runt i rummet och får syn på ett garnnystan*

JAA!

DET ÄR JU DET!

Garn gör mig alltid glad, men nu har jag något extra gott att meddela: Jag fick ju två kartonger med restgarner av Ulla i Söndags!

Tack så hemskt hemskt mycket för det!

Öppnade den ena i förrgår, och huga vad mycket fint det var, så mycket som jag kan göra så mycket av:-)

Och det var den lilla kartongen, väntar med spänning på vad som kan finnas i den stora. Men den måste få ligga till sig ett tag först, jag måste hinna smälta den första innan dess.

Ojoj vad ska jag göra av allt:-D

Så här kommer en bild på sann lycka för mig!

(Bilden)

Japp jag är vaken, otroligt va?!!