Lotta utmanade ju alla att erkänna sina största rädslor, och till en början så tänkte jag att mina största rädslor är väl detsamma som så många andra, att jag har tandläkarskräck,spindelfobi,höjdskräck. Men när jag tänker efter så är det mer sånt som jag bara är allmänt rädd för.

Sen finns det saker som jag är fruktansvärt rädd för, sånt som skapar extremångest och verkligen påverkar mig negativt.

Min absolut största rädsla som då kommer på odelad första plats är:

...trrrrrrrrrrrrrr(trumvirvel)....TADAM!

Att jag ska gå i sömnen och göra illa mina barn.

Jag har sen jag varit liten både pratat och gått i sömnen, men det har som mest varit pinsamt.

Har låst mig ute ett antal gånger, gjort bort mig hos kompisar och på skolläger osv. Jag har aldrig varit rädd för att gå i sömnen lr så, tills jag fick barn så att  säga.
Det är äkta skräck, många nätter ligger jag vaken om nätterna inför rädslan att somna. Jag känner mig tryggare då jag inte är ensammen längre, då jag hoppas att Älskade skulle vakna om jag nu mot förmodan skulle kliva upp. Däremot vet jag ju hur tugnt karlar sover(suck) så ja, jag litar inte helt på det.

Men det är ändå bättre nu, när jag bodde ensammen i min lägenhet var jag så nojjig att jag tom några gånger låst in köksknivarna och gömt undan nyckeln inför natten...

Ja det är min absolut största rädsla, jag vet att det är en nojja många sömngångare får, och att det är liten risk att något så illa skulle hända. Men det är ju något man inte kan kontrollera, det är väl just därför man blir så rädd.

På andra plats kommer ju då såklart att mina absolut närmaste ska dö.

En mycket vanlig rädsla, och jag vet ju inte på vilket sätt det påverkar andra. Men detta är något jag tänker på jämt. Om Gustav är sen nån gång, så blir jag direkt kallsvettig och undrar om det hänt nå, alltså inte bara undrar, utan blir allvarligt rädd.

Sen sonen föddes har det varit en konstant skräck, första månaderna var olidliga, var så rädd för PSD framförallt.

Men när han passerade ettårsstrecket så blev jag rädd för allt möjligt annat, att han ska bli påkörd, att huset ska brinna upp och jag ska inte hinna rädda honom, tja allt möjligt.

Skulle han dö så skulle jag inte klara av det, jag har varit helt övertygad om att dör han, så kommer jag oxå göra det, om inte av sorg så utan...ja ni fattar.

Men så kom nu flickan, och då är ju saken en annan. Dör nån av barnen så måste jag leva för den andras skull, jag skulle vara tvungen att gå vidare helt enkelt.

på tredje plats kommer...

...Min rädsla för nya byggnader.

Ja det är ju inte så att jag blir rädd så att jag skakar för att se en ny byggnad lr nått sånt liknande. Haha näeh...

Nejnej, jag är rädd för att tex gå till sjukhuset och inte hitta därinne, gå till skolan och inte veta vart klassrummet är, osv.

Jag är inte rädd för att inte hitta i städer, affärer och sånt, bara just byggnader jag inte varit i förut.

Ja den här skräcken har påverkat mig mycket negativt i många fall, det har tom gjort att jag struntat i vissa saker bara för att jag är rädd. Det är en av orsakerna som jag skolkat så mycket i högstadiet...

Men vad är jag rädd för då?

Gå fel? Känna mig dum för att jag får gå och leta?

Jag vet faktiskt inte vad det är jag är så rädd för. Men rädslan är påtaglig. Och hemsk.

Jag är dock lärt mig hantera denna, jag är ju tvungen.

Men rädslan är inte nå mindre än den var för en sisiådär femton år sen. Den är fortfarande detsamma, men jag skulle inte kunna leva normalt om jag inte kunde hantera denna.

Förutom detta, så har jag väl en lite kanske udda fobi.

Jag har vetat att den är udda, så jag har dolt den i så många år, enda sen jag var riktigt liten. Jag kommer ihåg att jag hade den här fobin när jag var så liten som sex år. Och det är först i vuxen ålder jag tordas erkänna den. Ja den är då mycket udda. SÅ nu är ni väl nyfikna va?

Ja jag börjar nästan skratta när jag ska skriva ner den här. Men alltså det är så äckligt och motbjudande och jag verkligen ryser, huga, fyan så äckligt.

Nåja.

Jag är sån extrem fobi/noja för tejp, prislappar, plåster osv!

Om det sitter fast som det ska då kan jag som accptera det, men om det som har börjat lossna lite i kanten, lr om det rent av bara ligger nånstans, typ en prislapp som har rullat ihop sig IIIIIK!!!

Fan vad äcklit *Spyr nästan*

Lr nån som tagit av sig ett plåster och bara lagt det nånstans,usch usch usch*tvi,tvi*

Därför blir jag lite nojjig för att gå till badhuset, för jag vet, VET att det alltid är nån unge som har plåster i duschen som ska trilla av(värst av allt är dom där plastiga bamseplåster lr liknande). Bläääärk.

Alltså sånt är bara för äckligt, jag kan knappt skriva om det, för det är så jobbigt att tänka på. USCH!

Fatta vilket sjå jag har när jag handlat nått, och bara försöka få bort allt det där, för det är ju prislappar och klisterlappar tamefan överallt.

Det är faktiskt en av orsakerna till att jag inte handlar på rea, klarar bara inte av dom där röda prislapparna som är slarvigt ditsatta och lossnar överall,HUGA!

Nä fydet är verkligen olidligt!

Jag förstår att ni vrider er av skratt nu, men jag skojar inte, jag LIDER verkligen av det här.

 

Lotta

5 januari 2009 19:21

Tack för att du ville dela med dig av dina rädslor :) Uppskattar att slippa få vara själv med det hihi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har nu skapat en ny blogg, då jag inte riktigt är nöjd med denna.   Så kom nu ihåg att ändra under favoriter och på blogglovin innan jag tar bort denna, ni får bara några dagar på er!   http://denjagblev.blogg.se/?tmp=16174202 ...

Morsan ringde sent igårkväll och frågade om det gick bra att det kom på besök idag och visst gjorde de det! Så det kom hit på förmiddagen nångång, vi drack kaffe och surrade. Sen gick vi en kortis med hunden, och sen snabbt ner på stan att käka, sush...

Kanske inte riktigt men nästan. Bjöd hit Ingela med sina barn på middag idag och tänkte göra GI-pizza. Pizza tycker väl alla barn om? Och joodå visst gjorde de väl de.   Så jag letade fram recept, om började sen, ja eller sent kanske man också kan ut...

Har försökt städa nu lite grand, med betoning på försökt. För det blir inget vidare bra resultat när man har en treåring som fördärvar allt man just gjort, som gnäller och tjatar om vartannat och sen blir sur och härjar för att han inte får som han v...

Jag har varit på stan just med Anna, jag skulle vela säga att det var trevligt men...det var det ju inte. ...Alltid trevligt och träffa Anna, så det var ju inte det.   Men jag kom på varför jag inte varit på stan på flera veckar när jag väl var där. ...