Direktlänk till inlägg 25 februari 2009

Solskensdag

Av Johanna - 25 februari 2009 14:02

lr så inte...

Gustav slet upp ytterdörren just när jag kom ut ur toan så jag verkligen hoppade till "vad fan gör du hemma?" kom det ur mig med hjärtat i halsgropen. Hade verkligen inte förväntat mig att han sku komma hem på lunchen och tänkte "vad är det nu för en idiot som bara kliver rakt in."

han joinade mig på en liten promenad i solen, men jag var ju inte på mitt bästa humör pga FK så jag gick mest och svor så han skämdes nog en hel del och ångrade att han följt med.

Sistbiten tjorvade ju hunden in sig med kopplet i vagnen dessutom,så det var ju bara att släppa hon lös då. Och när vi väl kom in så försökte jag leta fram FK-pappren men hittade dom inte, däremot bokpappret där jag skulle avbeställt en bok för tre dar sen så då kommer jag få en bok jag inte vill ha för en sisådär trehundra kr inom några dar. Det är pengar jag inte har.

Så då brast det för mig, orkade inte. Det är för mycket på en gång.

Jag vet att jag är extra gnällig när jag är sjuk, gråter typ alltid när jag har feber, men nu är det verkligen mycket.

Jag har inte ens råd att betala min egen mat, och hade jag nu inte bott hos Gustav hade jag inte haft pengar till hyran. Då hade jag varit tvungen att gå till soc.

Just nu går ju alla pengarna till räkningarna och resten står Gustav för, han betalar maten för mig och min pojk, han betalar allting när vi äter ute, all bensin, allt vi gör. Och jag skäms över det.

Det är så fruktansvärt nedvärderande, jag känner mig inte som en människa. Så fruktansvärt osjälvständig.


Nu när jag äntligen tagit tag i mig själv, börjat reda ut saker för mig själv, så åker man på ett sånt här bakslag. Man slungas iväg flera meter bakåt och det känns som att man aldrig kommer att komma framåt.

Men det är väl så, när man böjar känna sig nöjd över att man åstadkommit något, att man mognat såpass att man kan lägga saker bakom sig. Så är det alltid nått som kommer och tar ner en på jorden igen för att visa en att "du ska inte tro att du är något", "Och du ska definitivt inte tro att du kan bli någon du inte är".



Tack Försäkringskassan det var vänligt, men ni hade verkligen inte behövt.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Johanna - 16 juli 2009 17:42

Jag har nu skapat en ny blogg, då jag inte riktigt är nöjd med denna.   Så kom nu ihåg att ändra under favoriter och på blogglovin innan jag tar bort denna, ni får bara några dagar på er!   http://denjagblev.blogg.se/?tmp=16174202 ...

Av Johanna - 16 juli 2009 15:52

Morsan ringde sent igårkväll och frågade om det gick bra att det kom på besök idag och visst gjorde de det! Så det kom hit på förmiddagen nångång, vi drack kaffe och surrade. Sen gick vi en kortis med hunden, och sen snabbt ner på stan att käka, sush...

Av Johanna - 15 juli 2009 20:54

Kanske inte riktigt men nästan. Bjöd hit Ingela med sina barn på middag idag och tänkte göra GI-pizza. Pizza tycker väl alla barn om? Och joodå visst gjorde de väl de.   Så jag letade fram recept, om började sen, ja eller sent kanske man också kan ut...

Av Johanna - 15 juli 2009 15:34

Har försökt städa nu lite grand, med betoning på försökt. För det blir inget vidare bra resultat när man har en treåring som fördärvar allt man just gjort, som gnäller och tjatar om vartannat och sen blir sur och härjar för att han inte får som han v...

Av Johanna - 15 juli 2009 14:09

Jag har varit på stan just med Anna, jag skulle vela säga att det var trevligt men...det var det ju inte. ...Alltid trevligt och träffa Anna, så det var ju inte det.   Men jag kom på varför jag inte varit på stan på flera veckar när jag väl var där. ...

Ovido - Quiz & Flashcards