Inatt har Gullegullan sovit så otroligt bra, och vi vaknade inte förns halvtion i morse, så skönt! Man sover ju inte bekvämt direkt när man har en bebis fastsittandes i tutten men vaffan, man får ju iaf sova! Men ska ner och köpa tuttar idag, orkade/ ides inte igår.

Idag är det nationella provet i svenska, och jag känner mig inte riktigt redo, fan oxå att jag aldrig gör färdigt nått i tid! Och klockan två kommer då Bm hit på hembesök, får se om jag är färdig med provet tills dess, men Älskade är ju hemma annars. Tycker bara att dom är onödigt jävla sura, nog vetti han klarar det, varför sku han inte göra det? *suckar*

Har just varit en sväng med voffen, en kortis, har så satans ont i höfterna, så arg jag blir, det är ju nu jag ska kunna röra mig! Vill så gärna ut på långpromenader, men icket, fan fan fan.

Tänkte fa på stan och köpa lite tuttar till Lillan, men vettefasiken om det blir idag för mina jävla höfter, det stänger ju inte än så det är ju ingen brådska men ändå...vill shoppa!

Syrran har ringt och vi har pratat en liten stund(2.5 timmar), suttit och gnällt över karlar, lr tja mest hon, jag har för tillfället inte mycket att klaga på:-P Och sen lite allmänt då om livets orättvisor...

Nu måste jag göra bort lite plugg och betala räkningar medans lillan accepterar att ligga i sängen själv, har lindat in hon rätt hårt i en filt så då verkar det gå bra...

...varit på BB- Hemvård för en liten stund sen, tog hörselprovet som var bra och vägde henne, hon vägde 3400 g. Så läkarundersöktes hon och allt var fint.

Inatt har hon tjorvat, ville ha bröstet, men ville ändå inte så vi har fått skumpa och ha oss, tack och lov gallskrek hon inte hela tiden iaf. Tyvärr vill hon inte ha annat än bröstet, men ska ner och köpa några tuttar och se hur det går, hitills har det då inte funkat alls, men vi får väl "träna".

Svärmor ringde igår och hade värsta utläggningen för Älskade om att hon INTE ska sova i sängen med oss, för man kan råka ligga ihjäl hon, haha...Varje dag kommer med nå nytt, men det är bra, hon måste ju få tjata lite, det är ju första barnbarnet...

Igår var vi en sväng på Jysk, där hittade jag årets första julpynt, en tomte på släde, ovh en julklapp till Bea. For sen på Barnens hus för att köpa en badbalja, och väl där inte började hon gråta och var absolut tröstlös, och jag hade inget annat val än att hiva fram tissen. Ja det gäller att inte vara blyg direkt...

Sådär jag jag och ammade och fösökte hitta julklapp åt M-L men fann ingen. Och gick ammandes vidare in på willys för att handla tvättlappar och senaste Mamatidningen... Jag säger då det, hädanefter ska jag inte glömma en sjal, så man slipper skylta med tissarna hur mycket som helst...

Bm från Erikslid ringde igår och sa att hon skullle göra ett hembesök och skriva in oss, och frågade om det gick bra på onsdag klockan två, javisst sa jag, "han är hemma då. Jag har nationella provet då, så då måste han ju ta hand om lillan lika." Men nej då kunde hon ju inte komma, hon ville ju träffa mig. Jag som ba "men nog klarar han det, jag vet inte mer än vad han vet". Glad  blev hon ju inte, men hon hade visst inga andra tider.

 Fan vad arg jag blev, hon hade ALDRIG sagt något om han hade varit på jobbet, inte ett ord jag lovar!

Som att det ska spela nån roll om det är han lr jag som är med. Jag fattar inte, det är ju som att dom inte villl att pappan ska ha nån roll. Så fort jag är med då är det jag som ska göra allt, precis som att han inte duger till något, jäkla kvinnor!

Nå iaf så mös vi igårkväll med kex och ost till CSI och somnade tätt omslingrade i en hög på soffan alla tre...Myspys...

And i like it! Jag kanske är den enda i världen, men jag älskar det! Jag får alltid sån lust att ge mig ut i det härliga vädret, pulsa fram i snön bara och gå och gå. Men det är lite kämpigt med vagn så det får nog vara ändå tills dom plogat. Jag gick en liten runda med Voff och bebis i bärsjal istället, men känns inte som att jag kan klä på hon rätt i sjal, antingen blir det för tätt lr oxå inte tillräckligt tätt, så jag törs inte gå nån längre sväng. Dessutom är det så lömskt, under snön finns det isfläckar så rätt var det är så halkar man, och det vill man ju  inte när man bär lillan!

I morse har vi hunnit vara på skolan lilltjejen och jag, hon sov hela tiden. Eftersom att jag körde Älskade till jobbet så vart jag ju sen(han är ju sååå långsam) och så när jag kommer in i klassrummet blir det givetvis kallbalik, alla vill titta på plutten. Pinsamt, men glad blir man ju ändå. Man vill ju givetvis att alla ska få se att man faktiskt har världens sötaste!

Nu sitter jag här och har lite att plugga, har matteprov imorn. Sen tänkte jag faktiskt gräva fram lite julpynt. Jag har fått tillstånd att pynta i veckan av Älskade, han kan tydligen inte heller hålla sig, hehe...

Det blev ingen ostbricke-mys igår, jag slocknade direkt efter middagen, men så vi får väl ta det ikväll istället...om det inte blir samma då förståss;-)

Ja och det var så mysigt, men missade ju Anna helt, men det var ju en del folk, inte übermycket men en del...Mycket roligt att se på oxå...

Jag fick mig en korsett iaf, men nja inte får man bra självförtroende direkt av att gå såhär två dar efter förlossningen och prova kläder, man är ju inte helt smal om man säger så. Men det blir bättre, men nu är det sit-ups som gäller!

När vi var nästan helt färdiga på stan och kikade till lite på Lillan i vagnen så tyckte jag hon såg gul ut, ÅNEJ! Då blev mamma och pappa oroliga och gick i rask takt till bb. Ont i höfterna hade jag, är ju inte van att gå så här mycket. Men dit kom vi.

Väl framme så tog bm ett blodprov och passade på att ta pku-testet oxå, sen kunde vi åka hem. Eller hem och hem vi for ut på Solbacken och handlade lite, och när vi är där så ringer dom från bb,  blodprovet visade 205 och dom får ha 280, så det var lugnt, nu behövde vi inte oroa oss mer *pustar ut*

Nu är vi hemma och jag har apont i rygg och höfter, Hjärtegull kräktes just ner Älskade, underbart:-P

Och han har just fått byta blöjor för första gången, motvilligt visserligen men han ska inte tro han kommer undan;-)

På Solbacken har jag handlat lite julklappar, och presenter till min Lenka så fyller tre på Torsdag, stora pojken! Undrar hur han kommer reagera när han får se lilltejejen? Längtar som en tok till helgen...

Ikväll blir det mys med ost och kex, samt att vi kanske smygvärmer lite glögg;-) Ska köpa Champagne i veckan, så kan vi få skåla att lilltejejen kommit, och Älskade får röka sin cigarr, haha...

Jo, ska korrigera lite Lillan vägde 3615 g och ingenting annat...

..Idag är det allmän uppvisning av den Nya Lilla, för vi ska på skyltsöndag. Och jag ska, förhoppningsvis hitta mig ett par gördeltrosor, sku nog vara skönt att ha något som håller in "degen" lite grann.

Ska bli fint att se allt det juliga, synd bara att det är så dassigt väder...

Klockan är fyra på natten och jag kan inte sova, har kämpat hela kvällen men nu ger jag upp. När dom andra två sötaste ligger och sover tänkte jag att jag kan väl passa på att uppdatera helgen som varit hittills.

Man blir ju så uppe i sig själv och sitt eget när man fått barn, så man kan knappt bry sig mindre om andra. Just nu är det bara vi som finns, alla andra föräldrar förstår nog vad jag menar.

Ja, Torsdag morgon började med att jag vaknade tidigt tidigt, kunde inte sova, jag fick förvärkar, som jag var osäkra på om det var det lr om det bara var jag som hoppades. Dom var onda men inte kraftiga direkt, inte så att dom hindrade mig från att göra något, men jag ville inte fara på skolan(undrar om jag kände på mig?). Tänkte dock att det var långt kvar än, men hoppades givetvis. Gustav for på jobbet och jag låg mest i soffan, och hängde en del på FL, framåt tolvtiden så la jag mig på soffan och vilade och bebis var helvild i magen. Sov till en tre nångång och då var det hellugnt efter det, besviken blev jag, ville ju så gärna att det skulle vara igång.

Framåt fyra började det så smått igen, och kom med en halvtimme till tjugo minuters mellanrum. Både min syster och min mor ringde och frågade om jag kännt av nått än, men eftresom att jag inte visste om det var nu så nekade jag. Vill ju inte skapa förhoppningar.

Ju mer kvällen led så blev dom tätare och tätare, Gustav frågade en gång: "Är du säker på att du inte ska föda?" Nej, svarade jag, det är länge kvar än. Ville ju inte oroa han och ej heller skapa för mycket förhoppningar, men nu började jag ana lite grann iaf. Han svarade "nja jag litar inte riktigt på dig..." Säkert var han rädd att jag skulle föda där och då.

Vid ett på natten kom dom med fem minuters mellanrum, då värmde jag vetekudden och tog två alvedon. Ville ju inte gärna åka in och få just det rådet och sen åka hem igen.

Och efter det lugnade det ner sig, det avtog inte men värkarna kom nu med tio minuters mellanrum.

Jag planerade timme för timme,"när klockan är tre, då ringer jag" och klockan blev tre, men jag tyckte ändå inte det var dags.

 "När klockan är fyra så ringer jag", Och ej heller då var jag redo, och så höll jag på. Vid fyra kom dom med åtta minuters mellanrum, och var nu rätt kraftiga, så jag tog en het dusch, men nu lugnade det inte ner sig. Dom blev kraftigare och kraftigare. Men på grund av att jag inte ville åka in för tidigt, så väntade jag tills Gustav vaknade.

Jag väckte han nångång med ett "Helvete!" och då kom han inrusande, men när jag sa att det var lugnt gick han och la sig igen.Och ja, han kan sova igenom precis vad gäller allt, och i det här läget ville jag faktiskt vara ensam, sköta det själv på något sätt.

När han då vaknade vid sex nångång var vissa värkar verkligen jobbiga. Han började undra om han skulle fara på jobbet, och det tyckte jag nog att han kunde, det är ju så nära hem ändå, det var ju bara att ringa..

När han gick ut med hunden så kom värkarna med sex minuters mellanrum, och från åtta till sex minuter från en värk till en annan? Ja kanske vi sku fara in bara för att kolla tänkte jag?

Jag var dock helt bombsäker på att vi inte sku få bäbis än på jättelänge. Men jag ringde...Bm tyckte dock det var bäst jag kom in eftersom att jag är omföderska och hållit på hela natten, så ja, det skulle ju bara ta en halvtimme tänkte jag sen kan Gustav fara på jobbet, far vi nu så behöver han ju inte komma in så sent var min tanke.

Så mellan halv sju och sju var vi där, vi lämnade givetvis allting hemma, jag sku ju lika snart hem!

Vi fick komma in på ett rum, där kurvan sku göras, men hon ville undersöka först, hon kände och kände och det tog en evighet...

"Livmodertappen är helt utplånad och...." Extremt lång paus, den längsta i mitt liv kändes det som.

"Du är öppen sex cm så vi skriver in dig på en gång"

Och här kunde jag inte hålla mig, jag vet inte vad det var, men jag började störtböla, och jag bölade och bölade!

Vilken lättnad, jag som inte trodde jag var öppen alls!

Allt blod som kommit under natten var jag helt säker på att det var slemproppen som släppte!

Så fick vi komma in på förlossningsrummet och jag bad Gustav fara hem och hämta grejorna. Bm sa flera ggr att "Idag ska ni få barn" men ändå kunde jag inte fatta, tidigast imorn tänkte jag, inte idag iaf, nej det kunde jag bara inte få in i min skalle.

Nå så då körde dom en kurva, och givetvis så tyckte jag att värkarna avtog med ens vi kom in på rummet, så jag trodde vi sku få åka hem igen, men dom kom tillbaka i full styrka bara efter en stund. Halvtimman kom och gick, och bm kände igen, men inget hade hänt. Hon startade syrgasen åt mig, men jag ville inte ha den riktigt än. Hon frågade om jag ville ha EDA, men nä det var inte outhärdligt så det fick vänta.

Jag har som dålig tidsuppfattning efter det här, men hon körde senare en till kurva och sa att "Har det inte hänt mycket mer än såhär, så tar vi hål på hinnorna." Men då bör jag nog bestämt mig om jag vill ha EDAN för värkarna blir kraftigare efter det och det kan gå så fort att jag inte hinner med att få den efteråt.

Så när kurvan var gjord kände hon igen, och då var jag bara öppen sju cm, så då tog hon hål på hinnorna, nej EDA ville jag inte ha men nu tog jag syrgasen iaf. Efter att hinnorna var tagna hände inte heller så mycket på ett tag, men sen fick jag två jättekraftiga värkar, dfet kändes som att barnet skulle komma ut genom magen, då ville bm VERKLIGEN att jag sku prova sterila kvaddlar, men det vägrade jag, hon frågade flera ggr, men nej jag var stenhård.

Nu frågade hon om EDA igen och nej jag skulle klara det hade jag bestämt mig, men när jag fick den tredje verkligen onda värken, då hade jag ingen kontroll alls över varken min andning lr min kropp, jag bara skrek rakt ut och svor "HELVETEEEEEEEEEE!!!!" efter den bad jag om EDA, hahaha...

 Så hon sprang iväg direkt och skulle förbereda, och nu kände jag mig extremt pinknödig, jag tänkte att "kan det vara? nej..."

Så jag gick på toa och halvägs dit, en till värk som gjorde så satans ont, men jag klarade inte att ta den ståendes, så mitt i värken sprang jag till toastolen.

 Och när jag satte mig kände jag, "Jäklar nu måste jag bajsa"!

 Och då visste jag precis "Ring efter dom, jag har krystvärkar", sa jag helt kolugn.

Men han måste ha blitt helt förvirrad för han gick bara fram och tillbaka i rummet "ring efter dom, lr spring och hämta dom för nu vill jag krysta", jag vet inte hur många gggr jag sa det innan det gick in i skallen på han men dom kom iaf tillslut.

 Dom frågade hur jag kände det och jag sa att jag har nog krystvärkar för jag vill bajsa, och just då...

INGENTING -som borta var det.

Så jag tog mig till sängen... inga värkar, men jäklar i sängen kom dom tillbaka.

Och jag säger då det, när man har krystvärkar så krystar man, spelar ingen roll om man ska lr får, kroppen gör det helt mot ens vilja.

Men hon kände på mig, och givetvis var jag inte öppen helt än.

Jag fick INTE krysta, och det är lättare sagt än gjort det, jag tog syrgasen och andades allt vad jag kunde, och nöp den andra bms hand.

 När jag hade fått tre krystvärkar lr nått, så kände hon och sa att jag sku vänta ut den här och när nästa kommer skulle jag få krysta.

Och då när jag fick "tillstånd" blev allt så mycket lättare, jag kunde slappna av mellan värkarna och när värken kom så väntade jag tills den blev stark nog och jag kände att jag fick kraft att krysta.

 På trede krystvärken så kom hon!

Jag satte mig upp med en gång och sa "Det blev en flicka!"

"Vad liten!,Ska hon va så där liten?!!"

 Men nej än en gång så hade jag fått ett stort barn ansåg dom, men hon såg ju så liten ut, alldeles för lite tyckte jag. Men det var hon då absolut inte.

Efter det torkade dom av henne lite och kollade och sen fick jag upp hon på mitt bröst.

Jag hade inte spruckit nåntiong och allt hade hänt så fort, 10.25 var hon ute, det var inte många timmar på förlossningen alls det.

Efter det låg jag med exytrema skakningar i hela kroppen, ja minst en timme iaf, och sen så duschade jag och vi mätte och vägde henne och hon fick på sig kläder.

Hon var 51 cm lång och vägde 3650 g, men vi fick inget papper lr nånting på det, konstigt! Tur att man hade det i huvudet iaf, menh ade varit skönt att ha det på pränt så att man inte kommer ihåg fel:-(

Vid ett fick vi komma in på vårat rum på bb, Flickan mådde bra och jag mådde bra, förutom jäkligt öm då...

Vi satt och läste ett tag. Slumrade mellan tre och fyra nångång, då var det dags för middag. Och nu var vi redigt less, vi ville hem på en gång, så vi frågade om det var okej, och bebis undersöktes och magen min klämdes på och allt var bra, så nästan precis sex timmar efter att hon var född så åkte vi hem. Och det var så skönt att vara hemma.

Tiden har stått stilla här...

Kan tillägga att när jag väntade sonen så gick jag tio dar över tiden, dan innan han kom vräkte det ner snö och på söndagen när han kom, var det klart väder hela dagen och var så vackert. Efter det har jag varit övertygad om att han bara väntade dom sista dagarna på att snön sku komma.

Men flickelickan här, hon kunde inte vänta på nå klart väder, nej här är det ju risk att snön tinar bort på en gång, så när det väl hade börjat snöa så kände hon att det var väl bäst att passa på.

 Så två dar innan bf började det snöa på morgonsidan(ungefär där värkarna tätnade) och hela resten av den dagen. Så båda mina barn, gillar snö:-)

.. så vart det.

Det kommer en utförligare förlossningsberättelse senare, men kan berätta lite iaf...

Har haft värkar hela natten och i morse for vi in på förlossning, där visade sig att tappen avr helt utplånad och jag hade öppnat mig sex cm, så jag vart inskriven på en gång. Och klockan 10. 25 hade vi ehlt plötsligt en dotter! Jag som trodde det var länge kvar, så det gick fortare än väntat, trots att jag haft värkar sen igår. Vi är nu hemma igen, vi mådde alla så pass bra att det känns skönt att få komma hem, det är ju nära in om det sku va nått.

Många har hört av sig och Grattat så tack allihopa!

Nu ska vi mysa i soffan och bara titta på miraklet vårat resten av kvällen!