Nu har jag och pojken ätit lite GI-middag och när Älskade kommer hem ska vi fara på den där visningen. Sen måste jag förbi apoteket och köpa hem nässpray åt pojken, och sen är det gympa för min del.

Nu har jag så mycket mascara på ögonfransarna att jag knappt ser nånting:-S

Brevet är förseglat, adressen är skriven och det är frankerat, så nu ska det bara in i lådan. Sen är det klart, då har jag äntligen gått ur kyrkan. Har snackat om det en massa år, men nu har jag fingrarna ur och gjort dom sista arrangemangen, och behöver inte ha det på mina axlar längre. Härligt.

Det är helt otroligt vad det snöar den här vintern, jag tycker det snöar jämt!

Igår vräkte det ner, likaså idag.

Nog för att jag vill flytta till hus typ nu, men dagar som idag är man ju rätt tacksam att man bor i lägenhet och slipper skotta. Jag kan bara sitta inne om jag vill, titta ut genom fönstret, se flingorna falla och ha en varm mugg kaffe i handen. Behöver inte vara ute och svettas, ha ont i ryggen och samtidigt frysa om tårna.

Så skööönt.

Nu verkar Lillan blivit tyst, men för hur länge får vi väl se. Pojken har då fyllt sin vattenflaska och tagit av sig brallorna vilket betyder att han tänkt gå och vila en stund.

Så om det håller sig lugnt ett tag ska jag koncentrera mig på nått av mina handarbeten. Fick ju så himla mycket garn så nu har jag hur många projekt som helst igång. Blev så sugen på att göra så mycket så jag gör lite här och lite där:-D

Lärde mig ryavirkning igår, så nu tränar jag på det iaf:-D

Hittar bara inte min stora nål så jag kan inte sy ihop mina ballerina tofflor jag stickat. Det är ju oxå typiskt!

Har varit på bvc just, där mätte vi och vägde Lillan först. Och hon växer verkligen inte fort direkt, nu är hon uppe i 4700 g och 61 cm. Hon fick sina två vaccinationssprutor och det var ju verkligen inte populärt. Sen fick jag fylla i ett formulär om hur det känns efter förlossningen. Dom har visst börjat med det nu för att följa upp om man känner sig lite deppig, har ju blivit allt vanligare med förlossningsdepression nu tydligen. Jag fick bara nio poäng(japp dom poängdömer en!), alltså jag föll under Lycklig-kategorin lr nått. Kanske man inte sku hålla med om direkt, är ju inte direkt lätt alla gånger att vara tvåbarnsmamma, antingen så känner man sig totalt sönderstressad, lr så känner man sig så meningslös när man bara går hemma på dagarna. Mammaledighet är verkligen ingen hit alla gånger...

Sen var det pojkens tur, hon kollade lite öronen på han och det var en liten rodnad så det var en begynnande öroninflammation, vi skulle ge näsdroppar så ska det förhoppningsvis inte bli värre. Han var jätteduktig när hon skulle kolla i öronen och droppa i näsan, så han fick sig BÅDE en groda och en sköldpadda:-D

Sen frågade hon hur det gick i övrigt, "Jo jag tror trotsåldern börjar släppa nu" sa jag, vilket jag inte skulle ha sagt. Hann bara komma hem och gå ut med hunden och när han skulle ur vagnen och ner mot vagnsförrådet så var det igång då.

Kom en tant och erbjöd sig att passa honom medans jag skulle in till skomakaren(!), jag skulle ju varit trevlig och sagt tack för hjälpen kom jag på direkt efteråt, men det bara vart inte. *skäms lite*

Hon tyckte säkert att jag var en otacksam jävla ungdom, vem vet?

Men vid dom tillfällena är jag som oftast irriterad, för han tjurar och vill inte och jag vet att det bara är gorm och skrik sen för att komma in i lägenheten. Så det är svårt att vara trevlig då.

Det är jobbigt för både han och mig, att gå i alla trapporna med kortbenen är ju inte så lätt, så det är klart han blir gnällig då. Men det är jobbigt att höra, och man skäms ju, för grannarna blir ju irriterad över att man alltid låter illa. Dessutom vet han om det, så när han är trotsig så skriker han ännu värre just i trapphuset, åh vad våra grannar ska älska oss:-S

Nåja så nu har jag lite lätt skavsår i öronen och min  hjärna är helt avdomnad av all tjurighet, han vill allt och ingenting på en och samma gång. 

Det blir ju lite värre när han är sjuklig förståss så det är bara att ha tålamod som gäller, men när han börjar härja med tv:n ja då tar det slut.

Platt-tevisar är ju inte direkt kända för att vara stadiga, och Älskade skulle inte bli på så glatt humör om den for i golvet direkt.

Så nu har han suttit och tjurat i soffan en stund men nu var det visst dags att bråka med hunden märker jag.

Lillan vill verkligen inte alls ligga i sängen hör jag, hon vaknade ju på en gång jag lyfte henne ur selen, så nu har jag två tjuriga ungar här.

Igår var den värsta kvällen nånsin, Pojken somnade vid sex i soffan utmed mig eftersom att han inte sovit middag. Inte länge efter det vaknade han igen och vred på sig och stönade, verkade ha ont.

Det blev bara värre och värre, och tillslut visste han varken ut lr in, han var helt hysterisk. Vid halv tio skrek han fortfarande och då tänkte jag ringa akuten men i samma veva så somnade han. Jag ringde "rådgivningen"(min mor) som sa att det ev. kunde vara öroninflammation. Och det verka ju stämma, för under hela kvällen verkade han inte vela ligga ner.

Så direkt vårdcentralen öppnade ringde jag dit, så vi fick en tid i samband med när Lillan ska mätas och vägas. Då får vi se om vi får nå svar på vad det är.

Nu har vi varit på en lång promenad, och den kändes oändlig. Inte ett dugg trevligt var det. Det verkligen vräker ner snö, och jag klädde mig alldeles för mycket, så innan vi ens var halvvägs så var jag helt slut.

Jag trodde jag var smart som tog pulkan, men den har ju alldeles för kort snöre och ett sånt där skithandtag i plast så man kan bara hålla i den med två fingrar. Förjävla tugnt att dra med andra ord.

Pojken var ju jättepigg där till en början, men när vi var på väg hemåt så märktes det tydligt att det var dags att gå vila för han, för gnälligt  vart det, han var hungrig, pinknödig, ville inte åka pulka, ville åka pulka...

Och hemma i trapphuset satte han igång rejält, blev hysterisk när jag tog av han dom blöta kalla vantarna. Nu har han stått och surat i hallen lite med alla kläderna på, men jag fick av han dom iaf. Men han envisas med att inte gå och lägga sig i sängen, men nog vetti han ger med sig snart.

Han kan vara lite envis till en början, men ger oftast med sig om man väntar lite, så då gör vi det.

Direkt vi kom in genom dörren slogs visst tv:n igång, nämen oj hoppsan! Skidor! Och vem sitter bänkad bänkad i soffan då om inte Gussen-himself?

Det är visst skidor hela dagen, så ultratråkigt, jaja då får jag väl fortsätta virka på min disktrasa då- HEJ!

Med ens märks det hur trångt vi verkligen bor. När det bara är vi tre så går det ju bra, visst är det lite trångt men inte så farligt. Men när pojken kommer så är det olidligt, han leker ju mycket och behöver ju stor yta, men här har han ingenstans att röra sig på, så han bokstavligt talat klättrar PÅ oss. Leksakerna är överallt, man trampar på dom hela tiden. Kläderna ligger överallt för vi har ingenstans att stoppa dom.

För att vi bor så trångt så märks det på en gång då saker är där dom inte ska och man snubblar över saker. Får gå labyrintgång förbi alla väskor, grejor, bilbarnstol, ja allt för att komma fram. Står toalettdörren öppen blir man vansinnig för då är det ytterliggare en sak som är i vägen som man måste flytta på.

 Man får ju nästan klaustrofobi av att vara här, det finns ingenstans att gå iväg, utan det är alltid nån där, ljud, ljud, ljud överallt.

Enda rummet där vi har dörr till är toaletten, men så fort jag stänger dörren så hänger pojken på handtaget.

Imorgon är det visning på en gård som verkligen skulle passa oss, tyvärr var utgångspriset högt så är det många intresserade så blir det nog svårt. Men oj vad det skulle passa oss, då får vi en stor gård som pojken kan leka på, Älskade får plats med sin efterlängtade damm, och ja, jag får det utrymmet inne som jag vill ha. Dessutom är det gärdsgård runt hela gården(nästan), det har jag alltid velat ha, det är ju så fint!

Sen är ju även Älskade informerad om, att blir det en gård så blir det även en stor hund, ingen snack om saken:-D