Ja, det är jag som just varit och skrikit genom hela Norrböle, jag erkänner. Så alla som undrar vem idioten var, HÄR ÄR JAG.

Här har man stolt kunnat meddela att trotsåldern börjat komma mot sitt slut, men fått inse att det bara var en liten paus.

  Överallt utom mitt på vägen är det glashalt. Så när man ska ut och gå med hunden så måste man antingen halka omkring och vara livrädd, lr så gå mitt på vägen där det är asfalt. Såklart väljer man att gå mitt på vägen, med risk för att bli överkörd av alla miljoner bilar som är ute och kör precis där jag ska gå.

Med Lillan i bärstolen har man ju något förändrad balans och kan dessutom inte springa efter pojken. Det har han ju såklart uppmärksammat och tar varje tillfälle i akt att springa iväg.

Så hela prommenaden har gått åt till att skrika efter han, och lyssnar gör han ju inte, skrattar bara och fortsätter.

Självklart var det ju massa folk ute på solkskenspromenad oxå, så att så många som möjligt skulle få se en i ens sämsta ögonblick.

  Hädanefter blir det bara vagn, jag orkar inte hålla på och tjafsa längre. Hade man bott nån annanstans där det inte var så mycket bilar hade han väl fått göra som han ville. Men här kommer han bli överkörd om han håller på såhär. Jävla trotsålder.

Det går inte alltid att vara politiskt korrekt och pedagogisk när man har barn, spelar ingen roll hur mycket man vill. Man kan ju försöka men nångång brister det, och då kan man ge sig fan på att det är när precis alla ser.

Inte kan man då vara diskret med barn, nej minsann alla ens sämsta sidor kommer fram då.

Vilket liv jag väcktes av imorse, pojken var helt tokig och sprang omkring helt illvers. Försökte riva ner saker som han inte ska röra uti så han fick sig en åthutning av Älsklingen, men inte sänkte det ner farten det inte. Nejnej, då sprang han bara uti nå annat. Så det var väl bara att kliva upp för mig då, inget mer slöande för här inte. Var lika bra, är lite mör i kroppen när jag bara kan ligga på ena sidan. Var så trött igår så det blev aldrig att jag täckte över tatueringen så jag har inte tordas ligga på axeln, och jävlar vad ont man får i kroppen när man inte kan vända på sig.

Nå så jag satte pojken och se en film så det är väl lugnt ett tag iaf, Lillan ser nyhetsmorgon;-)

Är lite mulet nu på morgonsidan, men det ser ut att spricka upp lite, vi får väl se om jag har fel. Nu skulle jag verkligen behöva gå en långpromenad, men jag tar mig aldrig för det. Kommer bara på undanflykter för det, fy mig.

Men kan meddela att jag har inte gått upp ett gram under dessa tre träningsfria veckor, jag har gått ner!

Helt otroligt, jag fattar ingenting??

Man kanske sku skippa träningen helt då? Näe, jag känner mig helt sladdrig i kroppen, och magen började ju få lite spänst där(började alltså), och inte vill man se ut som ett sladder heller. Man vill ju se ut fit;-)

Men på Måndag är det nya tag, jojomensan, inget smitande, kom ihåg det!

...Lite bråkigt blev det dock, pojken var helt övertygad om att det var racingbana och en enda stor lek. Så det var mycket springande innan vi fick fast honom och placerade honom i vagnen. Det var inte särskilt uppskattat, men jag mutade han med att han skulle få välling och då gick det över.

Hemma sa jag att han skulle gå och lägga sig i sängen medans jag gjorde välling, vet inte varför jag sa det för jag trodde aldrig det skulle hända.

Men det gjorde det! Han låg där så fint under täcket när vällingen var klar.

 Nu får vi hoppas han ligger kvar, så blir det lite vuxenmys i soffan.

Har ju egentligen möjlighet till gympa idag, men är ju samtidigt en aning öm på armen och jag vet inte hur bra det är att hålla på och påfresta det. Men främst är jag mest lat. Ids inte fara idag.

Dumt egentligen när jag inte gympat på över två veckor, men vaffan måste ta och passa på och åka skidor i helgen. Har inte åkt en endaste gång i vinter, fast skidorna har legat i bilen och bara väntat på en tur.

På Måndag är det nya tag, då ska jag gympa tre ggr när jag inte har pojken. Så så är det med det.

Sitter här och pimplar kardemummakaffe och undrar vad jag ska hitta på, det är ju så mycket kvar av dagen!

Hmmm...ja just det House har börjat på fyran, men mer då? Vad ska man hitta på mer? Känner mig en aning uttråkad.

Lillanmin vaknade just så vi sitter iaf här och gosar, hon börjar väl bli hungrig snart.

Har ju slutat amma nu, nästintill helt. Det är lika bra, hon har ju inte växt så bra så nu ids jag inte tjorva mer. Ja precis ni läste rätt, jag IDS inte.

Hon växer då bättre på ersättning och verkar gladare, och det är huvudsaken.

Så idag köpte jag NAN2, tycker hon inte har hållit sig lika mätt som förut på ettan, och hon blir ju fyra månader i dagarna så det ska nog vara lugnt.

Är ju lite omständigare med ersättning när man ska bort och så, men jag tycker ändå att det funkar rätt bra.

Jag känner mig faktiskt mindre låst nu.

Tidigare har man ju fått amma varannan timme och det är lite jobbigt faktiskt. Särskilt när hon ändå inte blir nöjd och gnäller mest hela tiden ändå.

Nämen nu är det då slut med det, och det blir bättre såhär.

Alla tjatar ju så "men blir det inte jobbigt att sluta", "känner du dig inte misslykad", men NEJ! Varför skulle jag det?

Jag har ju ammat första tiden, och det är viktigast, funkar det inte så funkar det inte, jag är inte sämre mamma för det, och jag är inte mindre kvinna för att mjölken är slut. Är faktiskt SKÖNT att jag slutat.

Fast med tanke på tjatet så visst tvivlar jag ibland, borde jag må dåligt? Är jag helt känslokall som inte bryr mig?

Men det är för Lillans bästa jag flaskar helt, då är jag ju inte ego. Ego hade ju varit att låta hon gå hungrig bara för att man SKA amma. Nä skitsamma. Nu är det färdigschwammlat och Lillan växer äntligen bra och är mätt.

Nå vart var jag? Ja just det jag skulle ju hitta på något att göra, så var det ju...nej det står fortfarande still...

Börjar väl med att byta blöja får vi se sen om jag kommer på något...

Och tidspessimist som jag är så var jag till och med en kvart tidig, haha!

Det var faktiskt riktigt trevligt, men ack så tungt det var att gå. Det är ju faktiskt en bra bit till stigs och med Lillan i bärstolen så blir det ju lite extra vikt. Men man får väl tänka att det är träning;-)

Såklart var jag den enda där med ett större barn och det blev ju en hel del spring för min del, sen så skulle han såklart trotsa när vi sku iväg, vart rejält pinsamt. Han som inte trotsat med kläderna på flera veckor:-O Men den här gången så passade han på att ta av sig både strumpor och skor, dessutom riva ut precis alla leksakerna. Men Anna var så snäll och hjälpte mig att plocka undan när vi sku fara, så det gick rätt smidigt ändå.

Sen hade jag ju även turen att Lillan bajsade ner sig där borta oxå, jaja, det är ju inte så att man är van direkt;-)

Ojoj, jag kommer knappt ihåg hur det var innan man fick barn, då man helt obrydd kunde sitta och dricka sitt kaffe. Nu får man ju oroa sig att nån snor pojken från en när man inte ser, för han är minsann så självständig att han inte behöver sitta vid mig hela tiden. Nejdå han kan minsann springa en bit ifrån utan att alls titta åt mitt håll. Och jag har ju jättenojjor över det där, jag blir alldeles överspänd om jag inte ser honom, och även om jag gör det. Det är väl inte så många som tar en treåring direkt och han skulle nog ljuda isåfall, men ändå. Risken finns ju och  det gör ju ont att tänka tanken att något sånt sku hända.

Nåja det var jättetrevligt där iaf, synd bara att det var så kort. Hoppas det blir fler dejter så man får lära känna mer folk:-)

Jajjaemensan, måste springa ner fortfort fort och köpa ersättning för det var visst helt slut, Älsklingen gav det allra allra sista i morse. Men det är ju lite lättare sagt än gjort det, innan alla är ätna och påklädda så tar det ju ett tag.

Hade det inte varit för det hade vi ju tamefan hunnit på Stigs och fika med mammagänget, men det lär ju aldrig gå. Typiskt, det var ju ändå några stycken som sku komma dit.

Jaha får man väl ta det en annan gång då.

"Va ha du hä mamma?" -pekar på sin haka

-"Vad?"

"Va ha du hä mamma?" -pekar på sin hals

-"Vad?"

"Va ha du hä mamma?" -pekar sin axeln

-"En tatuering, minns du igår jadijadijada..."